Jag tror att jag fixat den här jobbiga tiden nu, det känns som om det faktiskt är över och jag kan börja leva ordentligt från och med idag. Panik har jag inte fått på länge nu och den generella ångest som ständigt var vid min sida verkar ha gett upp vår ständiga kamp, jag vill i alla fall tro att det är så och jag kommer definitivt att leva med den tron! Jag är jättelycklig nu och jag är så glad att ha massor med människor runt om mig som verkligen bryr sig och är helt fantastiska, några av dom har gått vid min sida hela vägen och de andra har hakat på allt eftersom och det känns verkligen superkul! Ingen kan ana hur fantastiska ni är, älskade vänner! :)

Igår drog en vän med mig till Valbo för att testa på rallylydnad, det var riktigt roligt att få testa på för både mig och Kenna, så roligt att jag faktiskt tror att jag har hittat "våran grej". Jag har hela tiden känt att jag vill träna med Kenna, jag skulle även gärna vilja tävla med henne om det är så att det skulle gå bra men har aldrig riktigt vetat vad vi ska göra. Agility har inte varit lockande för oss eftersom att det är mycker hopp vilket inte Kenna är en hejare på, tycker hon är lite klumpig lilltjejen min. Wenja däremot, henne tog jag till agilitybanan ofta förut, hon tyckte det var superkul men det gick absolut inte att ha henne lös då hon är en jakthund och älskar allt vad fåglar och annat vilt heter!

 

En annan glad nyhet vad gäller Kenna är att jag inte tror hon har varken foderallergi eller någon annan allergi, däremot så verkar det som om hon inte tål frolic. Hon har nu ätit allt möjligt i någon veckas tid och hon har inte blivit sämre för det, dock undviker jag dock att prova ge henne frolic, för det var när jag använde frolic som hundgodis innan hon blev som sämst. Jag hoppas att jag tror rätt, det skulle verkligen vara skönt, men vi låter tiden utvisa det!

 

Jag är så lycklig, på riktigt! Jag har energi, ork, glädje, ja, allt! Höjningen har tagit lite energi de här tre första dagarna, men inte alls som det var när jag startade från början! Jag älskar att må såhär, nu känner jag igen mig själv!

 

Tusen tack till alla som står vid min sida, ni är fantastiska! 

Jag kan inte beskriva med ord hur nervös och orolig jag är just nu. Anledningen till att det varit så tyst här i mina delade tankar är att det har vart en otroligt påfrestande tid jag gått igenom. Jag tar nämligen medicin för min panikångest och har för några veckor sedan fått byta ut den jag hade mot en ny (tidigare gav inte önskad effekt). Jag har gjort några byten på medicin sen jag för över ett år sedan gick in i väggen, men aldrig tidigare har jag upplevt såna starka biverkningar och dåligt mående under den första tiden som jag gjorde med den nya medicinen (det är vanligt att det blir så med den här sortens medicin), det var som att vara tillbaka på ruta ett och backa ytterligare några steg rätt ner i ingenstans. Lyckligtvis gav jag inte upp, utan jag kämpade mig igenom den tuffaste tiden och snart skulle det vända! 

 

Jag blev bättre, jättemycket bättre, men fortfarande inte tillräckligt bra, utan skulle bli tvungen att öka till dubbla dosen och det är där jag står idag. Jag har skjutit på dosökningen i två veckor nu för att jag är så fruktansvärt rädd att må sådär riktigt dåligt igen. Jag vet att om två veckor kommer allt vara mycket bättre, enklare och klarare, men ändå finns rädslan för att den (eventuella) jobbiga tiden kommer bli för mycket för mig. 

 

Idag lovade jag mig själv att bita i det sura äpplet och våga lita på mitt tålamod, jag har alltså ikväll ökat dosen och hoppas nu innerligt att jag vaknar med ett gott humör, glädje och lite sol imorgon på min lediga dag. Jag behöver verkligen det!