Tänka sig, igår var lägenheten nystädad och fräsch eftersom stora delar av Jörgens familj skulle komma och säga hejdå till oss, det känns för övrigt hur konstigt och hur overkligt som helst, att de tagit ledigt från jobbet för att hinna komma hit innan vi åker.

Idag råder ingen som helst ordning här hemma. Vi har ingen säng ihopmonterad, i sovrummet står enbart säckar med sopor som ska kastas. Det är en konstig känsla, att igår så tänkte jag att jag vill inte lämna, de är så fint här. Så fort vi nu börjat rensa ur vill jag bara bort från skiten. Kasta ALLT, vill ha nytt nu, vill bort, vill ut...  Jag känner igen känslan så väl, precis lika kände jag när jag flyttade hemifrån och när vi flyttade från ettan på Elisabetgatan till hit. När allt stod i ordning i lägenheten ville jag inte flytta men så fort det började rivas ville jag inget hellre än att få komma bort.

Nu är det nära, det känns..

Psykiskt har jag försökt förberett mig ett tag nu, jag tror inte jag lyckas faktiskt. Hur mycket jag än försökt kommer det nog bli ett slag i ansiktet när jag lämnat allt här, även om det bara är för en stund. Jag kommer kunna ta mig igenom det också..

För några månader sen kunde jag nog svära på att jag aldrig skulle våga flytta ifrån allt jag har här och dra till ett annat land. Nu står jag här, allt är bestämt, alla papper är skriva och inlämnade på skatteverket och det kommer inte kunna ändras.

På fredag är det alltså dags att åka och som sagt är jag både rädd och full av förväntan. Nervös är det rätta ordet.

Utan syster Therese och hennes familj hade detta förstås inte varit möjligt på samma sätt som det är idag, så jag är otroligt tacksam. Det ska bli hur kul som helst att få börja ett nytt och spännande liv i Norge.

Men jag kommer aldrig ge upp, jag älskar att jobba på Konsum och hoppas en dag att få komma hem och jobba där. Så fort en tjänst blir ledig kommer jag givetvis söka den. Men för stunden så blir det några månader i Oslo som gäller oss.

Även om det inte skulle gå bra så kommer jag förmodligen aldrig ångra att jag har testat att göra det, för det är en erfarenhet i sig bara det.

Önska oss lycka till.

-Jo, det ska jag tala o för er..........

Frågan är så konstigt upplagd att det inte finns ord, men såhär är det. Skjortan kostar ju 97:-, 97/2 = 48,50. (Det är alltså vad föräldrarna fått betala på skojrtan var.) 3 kronor blir då kvar och föräldrarna ska alltså dela på dem med, vilket är 1,50. 48,50+1,50= 50:- När hon betalar tillbaka till sina föräldrar betalar hon 49+49 vilket är 98 kr, då blir det bara 2 kr över, inte 3, eftersom hon inte betalat tillbaka 97:-

Anledningen till att kronan försvinner är för att när hon ger tillbaka pengar ger hon tillbaka 98, inte 97. Alltså, om man struntar i att kolla vad skjortan kostar och vad hon får tillbaka av den så är det inget problem att räkna ihop..

Flera på facebook har skrivit den här "gåtan" och säger att det finns inget svar, ingen logik och de finns inga 50-öringar och de ena med det tredje. Men jag förstår inte hur man inte kan förstå?! Vad jag vet så är matematik enbart logik, hur skulle man annars kunna räkna ut något?

Detta gör mig väldigt uppröd, att verkligen ingen kan förstå hur det ska vara..

Hmm...

Har idag köpt senaste numret av FotoGuiden på pressbyrån i stan. Bläddrade lite i tidningen i väntan på bussen och hittade flera sidor om svartvita bilder, hur man bäst konverterar i photoshop och även hur men lägger på snygga effekter om man så vill. För tillfället är klockan för mycket för att jag ska hinna göra något, men öppnade två bilder bilder ur arkivet och bara ändrade från färg till svartvit. På något sätt blir bilderna mycket mer intressanta i svartvit än i färg, vilket enligt tidningen beror på att ögat dras till mönster, kontraster, konturer och detaljer istället för färg. Jag är helt med på noterna och hoppas nu kunna ta mig lite längre och fixa snygga svartvita bilder!

Igår tog jag mig till Kahls kaffehandel för att lyxa till min vardag lite. Kände att jag verkligen behövde få göra det. Tog med mig fyra små påsar hem med smaksatt kaffe. Ikväll tog jag med mig kaffet, mums mums och mitt fina hjärta hem till Pia & Olle. Vi drack amarettokaffe, åt godis, lyssnade på musik och kollade skräckfilm. Hur mys som helst. Det känns konstigt att kalla något så självklart för vardagslyx men för mig är det verkligen det.

Kan konstatera att amarettokaffe är supergott, att Pia är aningen rädd för skräckfilmer, att jag är inte den enda som lyssnat på "Rally", att Mums mums inte var någon hit, att godis är hur gott som helst en söndag och att det är så sent att jag måste sova.

Jag är som en fjortonåring.. Alla låtar jag tycker är bra går på repeat tills jag lyssnat sönder dom totalt. Jag kommer förmodligen alltid att vara sån, det hoppas jag i alla fall. Jag lyssnar på en och samma låt i två veckor och sen vill jag inte höra den mer, efter det kan det ta en tid innan jag faller för samma låt igen, men då går den bara på repeat i några gånger innan jag tröttnat på den. Sen tar det väääldigt lång tid innan jag tycker det är värt att lyssna på låten ens en gång till (Detta händer enbart superbra låtar). Efter denna gång kommer jag aldrig mer att vilja höra låten, förutom om den går på radion, då blir den helt plötsligt okej att lyssna på en gång.

Tillbaka till rubriken.

Just nu är det Timbuktus ganska så nya låt "Resten av ditt liv" som har spelats i ungefär en vecka och kommer alltså få leva en vecka till. Raden är alltså plockad ur låten efter jag har tänkt på den nu de senaste 100 gångerna jag lyssnat på den.

Imorgon är jag ledig, sen jobbar jag bara 4 dagar till på Konsum. Det är tråkigt men samtidigt så finns det väl en mening med det också.

Känner att jag inte har något mer att skriva..

Jag befinner mig hemma på lunch, men nu är det dags att kila tillbaka och sitta i kassan på Konsum. Vi ses där!

Jag kan bekräfta tidigare inlägg. Det handlade till stor del av kaffebrist! Haha. När jag är hemma glömmer jag alltid att göra kaffe och de gånger jag är på jobbet dricker jag två koppar varje dag. Så de har liksom blivit en vana med kaffe. Fast jag vill inte det. Vill aldrig bli beroende av något på det viset.. Så efter att jag slutat på Konsum så ger jag upp kaffedrickande för ett tag!

Snart kommer Carolina hit och sätter i resterande hår i mitt ömma huvud. Jag är verkligen supernöjd med förlängningen och tycker det är roligt att äntligen få ha lite annorlunda frisyr.

Jag kan stolt kalla mig nöjd!

Jag bläddrade bland mina bilder och såg en på Tilde. Då kom jag på att jag glömt att berätta om när hon förra veckan hade ritat ett hjärta med mitt, Jörgens, Kennas och Wenjas namn i på fritids. Hon postade sin fina teckning och när Jörgen öppnade dörren hade hon redan gått iväg. Lilla sötunge!

Tänk vad en sån grej kan göra hela ens dag bra!

Jag måste faktiskt säga att jag är riktigt nöjd. :)

Åh, jag hatar att prata i gåtor men för stunden finns inget val till det heller. Hehe!

I förrgår somnade jag i Jörgens knä i soffan. Efter ett tag vaknar jag, ser Jörgens ben och får panik. Någon har skrivit med ljusblå liten text på hela benet. Jag anstänger mig och kollar, jag ser vekligen blå text över hela benet, som texten i en bok typ. Jag skriker att någon har ritat med blått på honom, sen somnar jag.

Det konstiga med det här är att jag vid tillfället är vaken. Jag tror nu helt och hållet på att folk kan vakna i natten och se människor. Jag tror att det inte kommer ta mig lång tid innan det händer att det är jag som ser en människa. Jag kommer då dock förstå att det är i min hjärna.

På tal om jobb så börjar min lunchtid dra ihop sig och det är dags att dra sig tillbaka för att skiva lite smörgåsmat och ordna med morgondagens beställningar. Har jag någonsin tidigare sagt att jag stortrivs på Konsum? :)

Sitter med tända ljus i köket framför datorn och kollar runt på folks bilder, det är ungefär det jag alltid gör när jag sitter vid datorn. Jag älskar att läsa (läs titta) fotobloggar och kolla på foton på dayviews eller fotosidan. Jag älskar att läsa tidiningar som handlar om foto och kameror. Googlar jag på något är det ofta en fotofråga. Jag kan inte förstå riktigt. Det var för några år sen mitt intresse för foto började egentligen och då var det ingen systemkamera som fick lida utan min gamla sony ericson. Under två år önskade jag mig en systemkamera! Sen äntligen blev den min.

I början trodde jag att jag skulle tröttna på det om jag ska vara ärlig. Att foto bara skulle vara något för mig någon månad och sen skulle jag ge upp. Icke.

Även om jag inte har kameran med mig precis överallt och även om jag inte fotar varje dag så kollar jag runt på andras fina bilder och försöker lära mig mer. Jag tycker mer och mer om att fota och det skulle i dagsläget inte förvåna mig om jag en dag skulle ta lite fotokurser och kanske starta eget som fotograf.

Att få fota folk är dock bland det roligaste som finns! :)

Det går inte annat än att älska denna underbara hund!

Hjärta är så duktig i photoshop. Kolla vad han pysslat med en regnig dag som denna:

Innan man går till jobbet:

När man kommit hem:

Jag kan inte hjälpa att jag är så nervös. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna just nu. Jag vet att jag kommer må bra av det iaf! Vad som väntar mig får ni vänta med att veta.

Jag bjuder på en bild av blåbär.