Lägg dig inte i
Tror jag skrivit om det förut, om avundsjuka, om detta tillstånd som ibland drabbar oss, det är inte hälsosamt och tyder oftast på svag självkänsla och jagsvaghet som jag även skrivit om i förra inlägget.
Vi har absolut ingenting med andra människors val av liv att göra, vi har oss själva och det räcker gott och väl, för det är väldigt lätt att inte se sina egna handlingar innan man dömer någon annans. Någon prioriterar bilar, andra djur, vissa alkohol och somliga mat, oavsett vad så är det deras beslut att ta och inte vårat, hur de gör för att klara det angår oss inte heller.
Jag blir fruktansvärt irriterad att man ibland kan lägga så mycket fokus på andra människor att man glömmer bort sig själv.
Vi borde fokusera mer på oss själva, vilka vi är, vad vi vill med våra liv, hur vi vill vara mot andra och strunta i hur andra tycker om oss för vi trots allt inte lika, vi är alla olika och vi har olika värderingar men fortfarande samma värde som människor!
Sluta döma och börja istället berömma!
Ett ljus i mörker
Ett mörker faller sakta över Forsbacka, det är höst nu och det är tider att krypa ner i soffan, tända alla ljuslyktor man har, släcka alla lampor, fylla upp koppen med vårt favoritthe och bara mysa massvis.
Det är ikväll jag är lycklig för allt jag har i mitt liv och det är ikväll jag ser fram mot livet tillsammans med min älskade och vår familj som vi sakta men säkert bygger upp. När hösten är slut och vintern tagit vid är det snart dags för oss att bli ytterligare en till och det är med glädje och stolthet jag ser fram emot vad som kommas skall, varje dag skattar jag mig lycklig som kan bli gravid och som fått den här möjligheten tillsammans med mannen som får mitt hjärta att smälta hundra gånger om.
Jag är lycklig, så himla lycklig! Visst är jag trött och sliten, lite utbränd och har svårt för stress men jag är utan att tveka lycklig och otroligt stolt över vart jag är idag. Jag är stolt över att vara älskad av någon jag älskar, jag är tacksam över att jag blir respekterad för mina tankar och värderingar och jag är väldigt, väldigt kär.
För ett år sedan såg livet annorlunda ut, en stor stress och ett annat typ av mörker infann sig hos mig, en sort av olycklighet och hopplöshet jag inte kunde hitta mig själv i, men plötsligt blev det vinter och inte långt därefter skulle allt vända och jag hittade dig, mannen i mitt liv, du som fick mig att förstå hur jag skulle klara precis allt och du som fick mig trygg och säker igen.
Plötsligt blev allt självklart och vi kunde äntligen få vår chans att bygga upp ett liv tillsammans och få vara lyckliga med varandra.
Robban, jag är dig väldigt tacksam för allt du gör för mig, att du finns hos mig, stöttar mig, förstår mig och älskar mig för den jag är. Jag älskar dig, av hela mitt hjärta!
Till vårt ofödda barn
Ingen har någonsin valt att få komma till världen utan det är ett resultat av någon annans önskan, så är det även med dig lille vän där inne i magen.
På många sätt är världen kall och hård och jag kan aldrig garantera att du inte någon gång blir mobbad, känner sorg, smärta, ångest, blir hjärtekrossad, utsatt för våld eller någon gång känner dig värdelös. Av dessa anledningar tycker jag det känns hemskt att vilja sätta ett barn till världen, att för vår egen skull göra ett liv av någon som inte valt det själv, men vem är jag att tänka negativt eller inte ta ansvar för mina handlingar?
Du, lille bråkstake som just nu går bananas i min mage, du är så önskad och efterlängtad efter både mig, din pappa och så många fler runt oss, och även om jag inte kan lova dig en fantastisk värld där alla är snälla och krig inte finns så lovar jag att ta mitt ansvar som mamma till dig, jag och din pappa kommer ge dig alla verktyg vi kan för att på bästa sätt få dig att förstå att du är värdefull och älskad, precis så som du är, att du aldrig behöver ändra på dig för vad andra tycker, vi kommer hjälpa dig förstå vikten av ansvar, att göra vårt bästa för att du inte ska låta någon varken trampa på dig eller köra över dig, att din röst är värd lika mycket som alla andras och att du ska respektera andra människor för de personer de är och att du ska få känna kärlek och omtanke bra mycket mer än den kyla och elände som finns bland oss.
Jag är stolt att få bli din mor, att få dela dig med mannen jag älskar för allt i världen, han som gör mig lycklig och trygg, som får mig att våga bära dig, föda dig och vara din mamma. Jag ska göra allt för att vara en god mamma och även om jag ibland är rädd för att misslyckas vet jag att jag aldrig ger upp för något jag älskar!
Vi längtar efter dig, massvis!
Att falla för att få vara med
Grupptryck, jag vet egentligen inte om det är rätt ord men jag har svårt att hitta något som skulle kunna passa bättre in, dock är det en form av det jag tänkte jag ska skriva om ikväll, nämligen när man är rädd att inte bli accepterad så man väljer att strunta i sina egna känslor och värderingar för att få vara en del av en grupp, för att bli sedd och inte vara ensam, att följa med en grupp för att... ja, för att vadå egentligen?
Jagsvaghet kallas det, att ha ett svagt jag, när man inte inser sitt eget värde, att oavsett om man har en åsikt eller känner en sak så vill man inte riktigt stå för den offentligt på grund av rädsla att andra ska döma, stöta bort eller att man själv bli utsatt för något man absolut inte vill.
Så ska det givetvis inte behöva vara, men tyvärr är det så det ser ut. Samhället är fyllt av olika individer och om vi lärde oss att acceptera alla för hur de ser ut, deras tankar och deras sätt att vara så skulle inte detta behöva uppstå. Oftast handlar det om svaga människor som måste bilda grupper för att stå emot enstaka personer och oftast handlar det också om svaga människor som väljer att gå med i dessa grupper, vilket jag tycker är väldigt synd. För oavsett hur någon tycker eller tänker så borde den personen få bli accepterad som en i gänget tycker jag. Jag tycker inte man ska behöva visa att man har exakt lika värderingar eller göra samma saker för att få bli en del av en gemenskap, för vad är det då för gemenskap egentligen?
Vi kan ta ett exempel där en person först hör av sig, berättar hur en grupp människor får denne att känna sig utanför och dessutom tycker att någon i gruppen beter sig illa, man pratar illa om personerna i fråga och man hyser någon form av agg mot deras sätt att bete sig mot andra samt en själv, vi pratar här om mobbning. När man sedan blir ensam kvar och inser att det aningen är att stå själv upp för hur man känner och tycker eller gå med gruppen som man innan tyckte illa om som det visar på hur mentaliteten egentligen ligger till, speciellt när man väljer att gå med i den grupp man tidigare tyckt betett sig illa för att göra exakt likadant. Hur sjukt är inte vårt att samhälle ska behöva gå till så att man gör såna saker för att själv få bli accepterad? Man är villig att gå över både lik och sig själv för att andra ska tycka om en!
Är det inte bara bättre att hitta vänner som faktiskt accepterar oss för de vi är och älskar oss oavsett om vi tänker annorlunda eller tycker om pansarvagnar, blåbärsris och hästskit?
Jag tycker vi gör så att vi låter alla vara som de vill så slipper sånt här uppstå, både i skolan, på arbetsplatsen eller vart som helst i vår vardag. Vi peppar andra människor istället för att sänka dom, de kommer vi alla mycket längre på!
Ameeeeen!
