Lik i garderoben!
Ett bagage har vi alla, det kan vara något vi skäms över att vi gjort eller varit med om, något vi tystar ner för att andra inte ska döma oss eller inte acceptera oss, att vi ska vara mindre värda på grund av vårt förflutna helt enkelt.
Till saken hör den att vi alla begår ju faktiskt misstag, vi gör saker vi ångrar för resten av livet och vi sårar människor som står oss nära men det betyder inte för den skull att vi är värdelösa personer.. Det är faktiskt så att jag imponeras av människor som kan erkänna för sig själv att något inte var bra, som tar till sig hjälp och som vill förändra sitt tankemönster och sina handlingar.
Vi blir aldrig färdiga i vår utveckling, det finns alltid mer att lära, vi kommer alltid göra fler dumheter, vi kommer alltid såra någon utan att egentligen vilja det men vi måste för att vara lyckliga förlåta oss själva, acceptera att vi gjort något som är dumt och förändra det framtidsmässigt. Om vi inte klarar att förändra oss själva så måste vi våga be om hjälp och våga prata om det som är jobbigt.
Det finns ingen anledning att vara rädd för att berätta eller visa vem man en gång har varit, den personen som inte kan acceptera det eller klarar av det kommer heller inte vara en person kommer kunna stötta dig till det bättre och så är det rent av för att hon eller han redan har dömt dig och satt en stämpel på dig, den personen bär troligen själv på ett lite sämre självförtroende och har då inte makten att hjälpa dig bli starkare.
En sund person förstår att vi är inte det vi gjort eller tänkt tidigare utan det vi har för avsikt att göra från och med nu och framåt.
Mina svagheter
Precis som alla andra människor har jag bättre men kanske minst lika ofta sämre sidor, sidor som andra kanske inte tycker så mycket om eller sidor jag inte själv vet om kan orsaka problem för mig själv eller andra. Oavsett hur läget ser ut så kommer det alltid vara så, jag kommer alltid göra eller vara någon som den ena tycker om men som den andra hatar, någonstans gäller det att acceptera sina svagheter, jobba med dom om man SJÄLV anser att det är jobbigt men i annat fall så kan också våra svagheter faktiskt vara våra styrkor.
Att vara konflikträdd och inte våga stå för sin åsikt kan vid en första anblick vara en sämre sida, likaväl så är det dåligt att med "för stort" engagemang uttrycka sin egen vilja. Gränsen för vad som är bra är alltså väldigt fin och vi alla ska helst vara "lagom".
Jag hatar lagom. Sånt som ska tryckas in i en ruta eller vara på ett visst sätt tycker jag inte om, det blir liksom för enkelt och oäkta. Den där konflikträdda personen som aldrig kan stå upp för sig själv kanske gör bäst i att bara backa undan, för vad händer egentligen om han faktiskt skulle ta konflikter eller vilja vara den som till vilket pris som helst gör allt för att få sin röst hörd och får sin vilja igenom? Kanske är det just en styrka, för i en grupp med människor behöver vi olikheter, vi behöver han som är konflikträdd och backar också, han är kanske den som iaktar och sammanfattar det som alla andra missat i diskussionens hetta, det kanske helt enkelt blev hans styrka att vara konflikträdd.
Vi har en förmåga att döma andra människor utifrån hur vi själva är och skulle reagera i situiationer men jag skulle vilja att vi försöker känna lite mer för andra, försöka tänka oss in i deras situion innan vi dömer att "sådär kan man inte göra" eller "sådär kan man inte reagera" för hur det än är så gör vi alltid det vi tror är rätt och det vi känner oss trygga med. Det är när vi själva anser att något av det vi gör känns fel eller jobbigt som vi har anledning att ändra beteende, kanske gör vi något som får vad vi anser är dåliga konsekvenser och då måste vi naturligtvis handla annorlunda ifall vi vill ha förändring eller inte är nöjd med resultatet av våra handlingar.
Så, när någon gör på ett visst sätt eller agerar utifrån vad vi anser vara fel sätt att göra på kanske vi behöver stanna upp och reflektera över varför den här personen gjorde så och istället fråga (men utan att döma) varför han tänkte så, då kan vi själva ska få en klarare bild av hur andra kan se på samma situation med andra ögon och jag tänker att det öppnar även dörrar till att tänka mer kreativt och problemlösande och framförallt så respekterar och älskar vi varandras olikheter och styrkor mer!
