Att fastna på botten

Jag tror att vi är menade att möta situationer för att växa som människor, jag tror vår rädsla är till för att övervinnas och att vår inställning påverkar vårt mål avsevärt. Egentligen behöver jag inte ens säga att jag tror så utan kan med gott samvete säga att jag vet att så är fallet, i alla fall för mig. 

Jag har ett flertal gånger i mitt liv utsatts för prövningar och motgångar precis som alla andra, dessa har enbart i efterhand gjort mig stark, det beror inte på händelserna i sig utan det beror på rädslan som jag hade samt inställningen till att övervinna den. Jag vet att med rätt inställning och med en vilja så kan jag göra precis vad jag vill, men jag vet även att jag behöver rädslan och det är för att det är först när den övervinns som steget är taget och klokheten visare. 

Jag vet att det kan låta stort och vem är jag att gnälla egentligen? Jag gnäller precis som vilken människa som helst, jag tycker livet är fruktansvärt orättvist precis som dig men jag väljer att låta den tanken enbart passera mitt sinne för att sedan se utvägen istället för problemet. Hittills har jag inte funnit något problem jag haft som inte har en positiv lösning. Vi kan välja att fastna i eländet och se oss som offer, eller så kan vi välja att se lite längre bort och inse att bara vi vill så går det. 

Att vara lycklig är lite av en färskvara, jag vet att jag förtjänar att vara lycklig och jag gör vad som står i min egen makt för att ansvara för min egen lycka, jag är dock klok att förstå att det finns människor runt om mig som hjälper mig avsevärt på den vägen, människor som jag ser upp till och som jag älskar högre än jag någonsin kan beskriva, ni vet vilka ni är och jag är stolt över er, över vilka fina personer ni är! ❤️



Hanna Rebecka Madelaine Skogsberg

RSS 2.0