Att falla för att få vara med

Grupptryck, jag vet egentligen inte om det är rätt ord men jag har svårt att hitta något som skulle kunna passa bättre in, dock är det en form av det jag tänkte jag ska skriva om ikväll, nämligen när man är rädd att inte bli accepterad så man väljer att strunta i sina egna känslor och värderingar för att få vara en del av en grupp, för att bli sedd och inte vara ensam, att följa med en grupp för att... ja, för att vadå egentligen? 


Jagsvaghet kallas det, att ha ett svagt jag, när man inte inser sitt eget värde, att oavsett om man har en åsikt eller känner en sak så vill man inte riktigt stå för den offentligt på grund av rädsla att andra ska döma, stöta bort eller att man själv bli utsatt för något man absolut inte vill. 

Så ska det givetvis inte behöva vara, men tyvärr är det så det ser ut. Samhället är fyllt av olika individer och om vi lärde oss att acceptera alla för hur de ser ut, deras tankar och deras sätt att vara så skulle inte detta behöva uppstå. Oftast handlar det om svaga människor som måste bilda grupper för att stå emot enstaka personer och oftast handlar det också om svaga människor som väljer att gå med i dessa grupper, vilket jag tycker är väldigt synd. För oavsett hur någon tycker eller tänker så  borde den personen få bli accepterad som en i gänget tycker jag. Jag tycker inte man ska behöva visa att man har exakt lika värderingar eller göra samma saker för att få bli en del av en gemenskap, för vad är det då för gemenskap egentligen?

Vi kan ta ett exempel där en person först hör av sig, berättar hur en grupp människor får denne att känna sig utanför och dessutom tycker att någon i gruppen beter sig illa, man pratar illa om personerna i fråga och man hyser någon form av agg mot deras sätt att bete sig mot andra samt en själv, vi pratar här om mobbning. När man sedan blir ensam kvar och inser att det aningen är att stå själv upp för hur man känner och tycker eller gå med gruppen som man innan tyckte illa om som det visar på hur mentaliteten egentligen ligger till, speciellt när man väljer att gå med i den grupp man tidigare tyckt betett sig illa för att göra exakt likadant. Hur sjukt är inte vårt att samhälle ska behöva gå till så att man gör såna saker för att själv få bli accepterad? Man är villig att gå över både lik och sig själv för att andra ska tycka om en! 

Är det inte bara bättre att hitta vänner som faktiskt accepterar oss för de vi är och älskar oss oavsett om vi tänker annorlunda eller tycker om pansarvagnar, blåbärsris och hästskit? 

Jag tycker vi gör så att vi låter alla vara som de vill så slipper sånt här uppstå, både i skolan, på arbetsplatsen eller vart som helst i vår vardag. Vi peppar andra människor istället för att sänka dom, de kommer vi alla mycket längre på! 

Ameeeeen! 





Hanna Rebecka Madelaine Skogsberg

Kommentarer
Postat av: Robban

Bra! ❤️

2017-09-03 @ 22:19:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0