Jag vill hävda att motgångar föder framgångar, det är visserligen tufft, jobbigt och krävande men det finns alltid någon vinst med en motgång och den största vinsten är erfarenheten och styrkan som motgången lämnar efter sig.

Alla människor går igenom kriser i livet eller tider som verkligen sätter vardagen på prövning, för vissa kan det vara att någon går bort, för andra kan det vara obalans i vardagen och för vissa kan det bero på insikter om sig själv. Vad det än är eller hur stor krisen än må vara så vill den troligtvis alltid lämna något spår efter sig som etsar sig fast minnet på oss, både för att lära oss men också för att vi ska förstå hur vi klarade oss och kanske till och med varför vi hamnade där från första början.

Människor som är i någon form av kris behöver oftast hjälp och stöd, alla har inte själv möjlighet att be om det och det är där det är viktigt att vi som finns runt om stöttar och hjälper med det vi kan utan att bli tillfrågade om det. Alla kan göra bågot och även den minsta gesten är stor nog att göra nytta. En välgärning kan aldrig skada och den kommer alltid att bli ihågkommen med värme och kärlek även om det kanske kan vara svårt att få uppskattning från någon som har det svårt just för stunden.

När vi står där i träsket med gyttja upp till knäna och allt vi ser framför oss är ett tjockt dimmoln förstår vi inte hur starka vi faktiskt är, det är först efter, när hela resan är över som vi kan se tillbaka och inse att när vi väl stod där mitt upp i det vi trodde var omöjligt var vi som starkast, vi kände oss svaga och hopplösa men jag vill tro att på riktigt så är våra svagaste stunder också våra starkaste, för hur det än är så klarar vi alltid av det som är jobbigt, just för att vi måste, vi har inget val och kan således inte ge upp, vår svaghet blir vår styrka.

Människan är klok och stark nog att klara sig igenom svåra tider ensam, men det finns alltid något man kan göra för någon som har det svårt och det finns alltid något som gör det lite lättare att klara av vardagen.

Jag är enormt tacksam över mina fina vänner som stöttar mig och finns där när det är tuffare, det är ni som får mig att inse hur starka vi är tillsammans och hur mycket jag älskar er. Alla har inte samma möjlighet att finnas där på samma sätt som den andra men det har ett lika stort värde ändå. Någon ringer varje dag för att kolla läget och prata, någon har bakat, en annan bor långt borta och skriver kontinuerligt meddelanden och frågar hur det är och visar omtanke, någon annan rastar hundarna så jag får sova en stund extra och en annan skickar låtar eller texter som för ett sätt att säga att "jag tänker på dig" och vissa drar med mig ut på saker och någon annan erbjuder mig att komma dit för att få komma bort ett tag. Mitt i all kaos finns där alltså människor som av fri vilja finns för att hjälpa och stötta, det är ni som gör att det går fortare att ta sig igenom det svåra och det är ni som får mig att aldrig någonsin ge upp! Ni är alla fantastiska och allt ni gör betyder mer än ni någonsin kan ana, det är oersättlig kärlek för mig och ingen kan någonsin förstå hur fint det känns att ha er vid min sida, jag är väldigt lyckligt lottad!

Jag kan aldrig vara besviken på någon som inte valt att finnas här för mig, det handlar aldrig om det, den enda som kan göra mig besviken i en relation är jag själv, att inse att jag gjort av med tid på något som skulle visa sig inte vara värt något känns naturligtvis som en stor förlust men också som en insikt och lärdom.

Jag är naiv och blåögd, jag ämnar min tid till andra människor och det är lätt för mig att tycka om och bry mig om andra, men det betyder inte alltid att det är rätt för mig att göra det. Precis som jag sagt rymmer mitt hjärta otroligt mycket kärlek, respekt och tillit, men någonstans finns där också ett stopp, det är långt dit och det gör fruktansvärt ont att inse, men det finns människor som tycker om ens handlingar mer än personlighet och då blir man värdelös och bortglömd när man inte längre kan ge mer av sig själv och sin tid, för att man helt enkelt kört slut på sig och behöver någon veckas vila. Det är då man blir ledsen och besviken på sig själv, mest för att man inser hur mycket man kämpade för något som inte var värt lika mycket som man trodde och självkänslan blir lite rubbad.

Vi lär oss så länge vi lever och även om det är tungt att inse hur hårt det kan vara ibland är det ändå en lärdom och det gör oss en aning visare.

Vissa människor kanske kommer in i vårt liv för att vi ska lära oss något av det, andra kommer in för att stanna och några kanske bara för en kort stund, ibland är det kanske bäst så.

Ibland blir det jobbigt, kämpigt och otroligt påfrestande att klara av en helt vanlig vardag, det betyder inte att vi ger upp, det betyder inte att det över, det betyder inte att det aldrig blir bra utan betyder bara att livet är på väg i en ny riktning och vi behöver bara hitta någon form av balans och styrka för att återigen samla våra krafter och leva vidare lyckliga!

Jag vet att jag genomgår en jobbig period i livet just nu och att jag för allt i världen inte önskar någon annan de känslorna jag känner nu men jag vet också att det är tillfälligt och att jag snart nog står helt på benen igen och att jag är stark nog att klara av precis vad som helst!

Jag har några personer jag vill tacka extra mycket för det ni gjort och gör för mig när jag inte riktigt orkat med vardagen, att ni hört av er konstant, tagit med mig ut på saker och fått mig att skratta och ha roligt har betytt mer än ni någonsin kan förstå! Jag är evigt tacksam och ni ska veta att jag kommer villkorslöst finnas vid er sida vare sig det behövs eller inte!
Att be om hjälp är inte lätt och jag har inte behövt göra det vad gäller er, ni har bara funnits där och ni har varit helt fantastiska, er kärlek och omtanke är utan tvekan en energikälla i sin egen klass!

Ibland är vi vilse och vet inte riktigt vart vi ska ta vägen, men allt ordnar sig, allt blir bra till slut. Är det inte bra är det heller inte slut!

Vi är inte såna som ger upp, vi är såna som har varandra och vi är såna som ärligt kan säga att livet är inte alltid rättvist och jättekul och vi är inte svaga människor för det, vi är såna som tar oss igenom det svåra och som kan klara precis vad som helst. Vi är oslagbara!