Efter inlägget har jag blivit anklagad för brottsliga handlingar såsom förtal av vår "namnlöse" grupp människor i stallet, vi har blivit sparkade med en månads uppsägningstid och vi blev även utkastade från Facebook-gruppen för oss i stallet. 

Jag frågade vår stallägare igår angående bristande säkerhet i stallet med tanke på den takhöjd som inte stämmer överens med de mått som är enligt Jordbruksverket,  jag frågade i samma veva om jag kunde få våra kvitton för bägge hästarna från start till nu, svaret blev att jag var en jävla idiot som

Kunde fara åt helvete. 

Jag har även sagt att om man kan samlas alla det gäller, be om ursäkt till varandra samt dra ett sträck över allt så kommer jag att sluta kämpa emot på det här sättet; att skriva hur jag känner och uppfattar hela situationen. Ägaren ville ha en halv vecka på sig att prata med de "namnlösa" men de var inte intresserade av att lösa allt och gå vidare, utan vill istället fortsätta ha det så här, att vissa i stallet ska känna sig utfrysta och utanför. 

Sedan förra inlägget har ytterligare en person sagt upp sin stallplats efter att ha känt så här, hon blev inte välkomnad till stallet när hon kom, man ignorerade henne, dessutom hade hon ingen boxplats men blev lovad att få en av de två uteboxarna ifall den som har den andra inte skulle ha någon häst där, men då valde man att bryta det löftet och istället låta en annan person ha två boxar på en häst och hon blev helt utan igen. 

Samma person blev lovad ett skåp för hon inget hade längre efter Cizzos död, man sa då att "finns det något tomt får du ta det" men nu har man helt plötsligt beslutat att ta det ifrån henne och ge det till den nye som kommit. En person har kollat igenom skåpet och säger att hon kan ha sina saker i en påse, för man behöver inget skåp till det hon har där i. 

Hur välkommen känner man sig då och hur vuxet är beteendet när man kollar i andras skåp och personliga tillhörigheter, jag skäms, det är fruktansvärt att det ens ska hända. 

En annan som flyttat hade en häst i stallet också, den hästen gick tillsammans med vår Waldemar för en stund, tills ägaren kom till mig och var ledsen, hen berättade att någon i stallet sagt att hästen var vanvårdard till dennes tidigare ägare så att denne nu ville ta tillbaka hästen för att slakta den. Jag försökte peppa och säga att jag kan hjälpa till, ägaren till hästen var nämligen sjuk och någon annan i stallet hade lovat ta hand om hästen tills ägaren blev frisk. Jag sa att jag kunde hjälpa till att ta hand om hästen som absolut inte var vanvårdad utan hade daglig tillsyn, vatten, mat, borstning osv. Ägaren till den hästen orkade inte heller mer, så hästen skickades tillbaka till tidigare ägare och vad som hände hästen där kan vi bara gissa... 

Vad gäller takhöjderna har jag kollat med jurist i ämnet och tyvärr har jag utan vetskap stått i ett stall med för lågt i tak för vår ena häst, kanske för bägge, det återstår att se. 

Det känns fruktansvärt och hemskt att det är så här det ska behöva gå till i ett stall med vuxna människor. Vi som har häst vet hur mycket det intresset kostar oss och varför kan det inte bara få vara bra då och varför kan man inte bara vara vänliga och låta alla få vara med, känna sig delaktiga och inte prata illa bakom varandras ryggar. 

Ni var otroligt många som läste sist och det känns bra, då gör orden någon nytta för någon annan förutom mig själv och det känns viktigt att berätta att man ska våga stå upp för sig själv men även för de som kanske inte orkar eller vågar säga något själva, det är egentligen ingenting man ska straffas för eftersom det inte är något fel, men tyvärr så är det när grupptrycket sätter in. Det gäller att vara stark! 

Jag hade varit omtyckt i stallet eftersom jag ordnade med mycket saker, evenemang såsom lucia samt grillkvällar åt oss, jag försökte göra så alla var nöjda och glada och hjälpa till så mycket som jag kunde, eftersom jag tyckte så mycket om alla, men den kärleken tog stopp i samband med att vi fick lov att avliva vår ena häst. 

Hemlighetsmakerierna började bland vissa i stallet för man ville nämligen ha dit en viss person och innan vi visste ordet av det så var vår inte ännu slaktade häst box bortlovad, det tisslades och det tassades, vi fick reda på det via Facebook att alla andra visste utom vi, vilket fick oss att både känna oss utanför och inte respekterade. Boxen fick hyras ut en vecka efter hans bortgång men var redan dagen efter vi gick ut med att han skulle slaktas om en vecka uthyrd. När detta uppdagades ville jag försäkra mig om vår hage, så jag fick lovord av markägaren/stallägaren om att ha den kvar. 

Jag skrev ett inlägg i vår gemensamma, privata facebookgrupp om att vi inte vill deltaga på något möte om hagar då vi redan blivit lovad att få ha vår kvar men redan där började man säga att det hade vi ingen rätt till osv. Jag stod på mig och hävdade vår rätt. Det blev ett jävla liv. 

Efter det kände jag mig helt lurad, först boxen till vår häst och sen hagen till den andre fast vi blev lovade. Jag skrev ytterligare ett inlägg om hur ledsen och besviken jag var över hur de andra betedde sig samt att jag inte vill hjälpa till att anordna saker i stallet längre på grund av detta samt att man även pratar skit och kallar varandra psykopater m.m bakom ryggen. 

Några "namnlösa" valde då att ingå i hemliga stallmöten där inte alla fick vara med, man viskade så andra inte fick höra och man beslutade saker bakom andras ryggar, bara några få med samma åsikter fick vara med, dom andra skulle uteslutas. Mig tog dom in och under strax en timmes tid fick jag höra vilken hemsk människa jag är, att jag gör allt för att förstöra att jag skapar dålig stämning och att jag betett mig illa. Det jag gjorde var att skriva öppet och ärligt min ställning på Facebook-gruppen våran att jag avsäger mig allt extra i stallet pga hur vissa personer betett sig. Dom tog visst åt sig. 

Så nu fortsätter det, man hälsar inte på varandra, hälsar bara sina egna välkomna till stallet, man pratar inte med alla och man har dessutom nämt ut sig själv till "stallchef" utan att alla fått vara med och bestämma och önska. 

Det är vissa som känner sig utanför i stallet, jag är numer en av dom men har valt det själv med tanke på att jag öppet klev åt sidan, men för den skull ska jag inte behöva utstå folks elakheter för att jag säger min åsikt offentligt, inte heller ska andra behöva drabbas och känna sig utanför samt bli dåligt bemötta av våra stallkompisar. 

Tänk er, vuxna människor med ett sånt här beteende, sen undrar man varför barn mobbar varandra.... Vi bör börja med oss själva, studera hur vi beter oss emot andra i vår omgivning, acceptera varandra samt vara snälla. En åsikt ska man ha och man ska inte mobbas för att man säger som man känner öppet! Aldrig, någonsin!