vurpa skidor
Carro tog med mig ut i skidspåret igår kväll, efter mycket om och men med pjäxorna var skidorna på och stavarna nerkörda i backen. Det var dags att ta mina första skidsteg någonsin (jag vägrar räkna med de gånger jag som barn stapplade runt huset....). Helt fel teknik och sex vurpor senare hade jag tagit mig igenom hela slingan, både trött och aningen förstörd. Mitt självförtroende låg nergrävd i en snöhög redan vid första backen som jag olyckligtvis vurpade i två gånger, eller snarare satte mig ner i ren panik för att inte åka åt helvete längre ner och med mer fart.
Jag kan konstatera att jag är värdelös på att åka skidor. Idag har jag mest ont, i ena foten och i låret efter en av vurporna i första backen.
Återkommer i spåret när jag kan åka, på riktigt. Jag lovar att inte förstöra några fler spår!
Året som gick
Det enda jag kan göra med året som gick är att dra nytta av det, att lära av mina misstag och glädjas åt mina framgångar. Jag är inte den som vanligtvis blickar bakåt i tiden, jag håller huvudet högt och siktar framåt, förflutet går inte att förändra, det är till för att förbättras.
Ett år har dock gått och januari sägs vara starten på det nya livet, precis som måndagar, allt startar på måndagar, alltså är januari som årets måndag, starten på allt nytt och tiden att se tillbaka på det som vi gjorde förra året.
Mitt år startade tungt, en panikångest som inte ville ge med sig. Jag kämpade emot, låg vaken om nätterna, jobbade på dagarna och grät på kvällarna, men jag gav aldrig upp och till slut fick jag rätt hjälp för just mig och mot våren började det ljusna, jag sov om nätterna, slutade äta lugnande och kunde skratta på riktigt igen. Jag är så fruktansvärt tacksam att jag äntligen är fri från det där helvetet och jag är otroligt stolt över mig själv som klarade, den styrkan är min lärdom om att jag är kapabel till precis allt jag vill.
Sara tog med mig för att äntligen få lära mig rida i somras och det är det bästa som hänt mig på hela året. Tänk att när hon ringde mig spontant en förmiddag och frågade om jag ville med till stallet i Gävle å träffa hästarna & Kristina och eventuellt få lära mig rida skulle kunna förändra så mycket för mig. Den tid jag är i stallet är viktig tid för mig och jag värdesätter den högt, helt för mig själv. Årets mest egoistiska beslut, att ängna så mycket tid i stallet som möjligt, det gör mig lycklig! Jag skulle bli ännu gladare om ni kikade förbi på en fika tillsammans med oss där nere!
Sen i somras har tiden gått fort, vi har hunnit bytt tv, firat jul, samlat på oss jättemycket ugglegrejer och börjat planera för en liten valp!
2015 kommer bli året då jag slipar bort mina dåliga sidor. Jag ska bli lite snällare och mjukare som person har jag tänkt. Jag ångrar alltid när jag varit lite för hård mot andra, därför tänker jag att det är något jag måste jobba med, jag ska bara ta reda på hur.
Under året hoppas jag även på att vi har ett nyrenoverat stall, en hemsida och en fin sommar! Det kommer att bli ett kanonår!
