Mitt 2012
Tanken när jag ser tillbaka på 2012 är inte att klänga mig fast vid det som varit mindre bra, utan att använda det för att göra 2013 till ett bättre år. Med de orden påstår jag givetvis inte att det gångna året varit dåligt och behöver förbättras, utan bara finslipas lite.
I början av året bodde jag i en annan stad, i ett annat land. Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv och andra människor under min tid i Norge. Det var med rädsla jag lämnade Sverige sommaren 2011. Men vad gjorde det, jag klarade allt mycket bättre än vad jag någonsin kunnat tro. Jag skaffade mig fina vänner som jag under 2013 ska bli bättre på att höra av mig till och även träffa oftare. Jag är djupt tacksam för att min syster och hennes familj ställt upp på oss så mycket. All kärlek till världens bästa syster!
I flytten hem till Sverige mellanlandade vi i Kågbos skogar, hemma hos mamma & pappa. Det gick för oss väldigt bra att bo tillsammans med dom. Vi trivdes jättebra ute i stugan på gården tillsammans med hundarna våra. Jag skaffade mig min första bil och den rullade mil efter mil under tiden vi bodde där ute.
Vi letade lägenhet i Forsbacka för fullt under våren. Med lite poäng så var inte hoppet speciellt stort på att hitta något som skulle passa oss bra. Så vi skulle få ta "vad vi fick". Som tur var kom nuvarande lägenhet ut och vi tackade ja först och fick den på det viset. Till en fullt renoverad ganska stor tvåa i Forsbacka flyttade vi i Juni, precis innan jag började mitt jobb på Konsum faktiskt. Perfekt.
En lägenhet och och ett fast jobb, kanske världens bästa jobb till och med. Jag verkligen älskar mitt jobb. Jag tycker om mina medarbetare, jag tycker om att utveckla mig, jag tycker om att lära mig. Det är motgångar också, jag försöker att inte ta det så hårt och istället dra nytta utav dom. Här har jag turen att ha Lennart som stöd. Han är otroligt duktig på det han håller på med och jag kan till 100% lita på att det fixar sig om han säger så. Det är guld att ha en person som han med sig när det är lite svårare.
Från sommaren till nu har tiden gått riktigt jäkla fort. Jag fattar inte vart ett halvår tagit vägen någonstans? Men jag vet att under tiden har jag fått lära mig hur mycket mina vänner betyder för mig och hur rädd jag är om dom som faktiskt står mig närmast. Jag har lärt att vissa människor inte alltid finns där utan försvinner när man behäver dom som mest. Jag har lärt mig hur det känns att bli besviken på riktigt och hur det känns att ha så fina personer runt om mig. Vänner och familj är det bästa som finns.
Sist men inte minst har jag lärt mig att mitt hår visst kan växa och bli långt. Kanske inte fort, men ändå lite. På samma sätt har jag lärt mig leva med slitna hårtoppar och många funderingar på att boka klipptid.
Gott nytt år mina vänner. Tack för allt det här året! Ni är alla guld värda!
Lugn kväll
Taco, ett riktigt varmt bad med badsalt och tända ljus och nu spikmattan. Avkoppling behövs verkligen ibland!
Full av liv - Thomas Stenström
Du får va' hur du vill, jag kommer va' mig själv
har redan glömt dig om du säger nej
finns ingen anledning att ändra mig för dig
du borde sett att jag var full av liv
Hejdå ryggskott!
Ryggen har förstått att det är inte precis det problemet jag vill ha nu, så jag är så gott som skonad från mitt ryggskott. Jag tackar ryggen och försöker nu förklara förkylningen att den inte är välkommen! Just nu knackar den på, är snorig, torr/tjock i halsen och jävlig. Jag ber den gå iväg och hoppas nu bara på bra respons!
Vi får hålla tummarna!
Den svenska björnstammen
När vi låtsat på riktigt från hjärtat och drömmen
Kan vi vakna med tiden och sansas i sömnen
För vi lever alla med känslan att falla
Och vid tomhetens botten står vi på toppen!
På fötterna igen!
För någon vecka sedan började jag stressa något så enormt. Jag började känna enorm press och samtidigt otrolig trötthet. Egentligen ställde jag nog till det själv, jag trodde att alla andra hade så höga förväntningar av mig, vilket gjorde att jag mådde otroligt dåligt. Jag märkte dock att det fanns alltid personer där och hjälpte mig, som tog över när jag tappade min kontroll. Det var svårt att bara släppa taget och inse att man inte alltid är så jävla stark som man tror.
Jag känner att jag börjar ta mig tillbaka på spåret nu, förutom att jag drabbats av ryggskott. Återigen finns det människor som ställer upp och finns när man som mest behöver dom. Samtidigt är det otroligt tungt att känna sig "ivägen". Jag börjar släppa det nu, för jag vet ju själv hur viktigt det är för mig att känna att jag gör något som betyder något för andra. Eftersom jag känner så, så drar jag slutsatsen att andra också känner så.
Jag är så tacksam för de personer som fanns runt om när det kändes jobbigt.
Nu står jag på fötterna igen och känner att jag är några erfarenheter rikare!
Debatten är igång
Att bland annat en svart docka klipps ur dineys klipp på Kalle Anka på julafton har upprört många. Det märker man absolut på facebook, folk är helt hysteriska. "Det är värre att ta bort den svarta dockan och på så sätt visa att alla är inte välkomna" "Herre Gud, julen är förstörd" "Vafan händer med Sverige?!" etc. Såhär är det: Dockan i tomteverkstaden är inte bara en svart (mörkhyad) docka, utan en djup rasistisk nidbild (Karikatyr, vrångbild, you name it) om mörka amerikanska i början av 1900-talet. De framställdes som lata och dum i huvudet och skulle behandlad som om de vore i lägre klass. Kalle Ankas tomeverkstad är "tillverkad" under denna tid och därför tänker jag att det är väl kanske på tiden att något händer och den tas bort.
Det har alltså ingenting att göra med att man tar bort någon/något som har en annan hudfärg, utan att man tar bort en snedvriden bild. För er som som vill läsa på: googla blackface/pickaninni. Innan jag själv hade läst tyckte jag det lät sjukt att klippa bort en svart docka för att den var svart, men nu förstår jag givetvis varför.
Ledig helg!
Men åh vad jag längtar tillbaka till jobbet nu. Tänk vad konstigt det kan vara, en månad från helvetet och en fredag som var helt oslagbar! Ibland känns det som om inget kan knäcka mig riktigt, hur hårda motgångarna än må vara! Visst är det tufft ibland och det är svårt för mig att lita på min egen förmåga, men med hjälp av vänner och positiva ord har jag hållt hoppet uppe! Jag har klarat mig genom den kanske tuffaste veckan på året, absolut inte smärtfritt, men ändå helt okej!
Seger!
<3
Tack gode gud för alla fina människor som finns! Ni är guld värda, fina vänner!
Första gången
För första gången har en kund klagat på något i butiken till mig. Jag tog åt mig och tänkte på det resten av arbetsdagen.
För första gången har jag genom en annan i personalen fått veta att en kund blivit besviken på mig. Det förstörde resten av min arbetsdag.
Idag, för första gången har jag fått utskällning av en kund för att jag gjort ett dåligt jobb. Det kändes hårt i hjärtat och jag kan erkänna att direkt jag kom innanför dörren sprutade tårarna som om någon dött.
Fy vilken dag jag haft.
God natt
Jag älskar vintern! Och det även fast att jag måste ägna en halv evighet åt att skotta fram bilen! Den ställer ju alltid upp och startar, i alla väder!
Det är mysigt att kunna tända ljus och dricka en gókaffe invirad i en filt.
Känsligt ämne
Ja, egentligen är det väl det. Jag tycker att det är fel att klaga på att arbetsförmedlingen inte ger folk jobb, att polisen ger fortkörningsböter istället för att lösa mord samt att det ibland sker misstag inom vården. Naturligtvis är det ju inte bra. Men jag väljer att istället se det som att det är otroligt bra att vi har människor som frivilligt valt att jobba med att ta hand om oss övriga medmänniskor. Jag väljer att inte vara den person som är egoistisk och tror att att alla andra ska rädda min situation. Jag är en egen människa, jag har ett eget ansvar över mitt egna liv. Nej, arbetsförmedlingens jobb är inte att söka jobb åt dig. Det ska jag göra själv. Jobbcoatchen öppnar inga dörrar i arbetslösheten, men hjälper de som vill ha stöd, råd och hjälp med att söka de jobb som finns idag.
Jag väljer att vara helt övertygad om att merparten av de personer som jobbar i ett yrke var man hjälper andra människor gör vad de kan för att göra det bästa.
Vi är alla människor med fel och brister naturligtvis, det kommer nog aldrig gå att komma undan. Men att faktiskt ge så otroligt mycket skit till de som vill hjälpa, det väljer jag att se som egoistiskt och tråkigt.
Jag är egentligen bara less å höra allt negativt nu.
Konsums
svartvit
Julbord
Just kommit hem från julbord med jobbet, mysigt och trevligt har vi haft det tillsammans.
Nu är det dags att ta ett bad och sen sova!
