Människor är på så många sätt fina och underbara, men somliga förvånar mig, sårar mig och skadar min bild på mänskligheten. Vart är vi egentligen på väg?

Jag skäms så fruktansvärt mycket över att vara människa ibland, jag skäms över att behöva förstå att den som stod närmast är också den som vill hugga dig i ryggen eftersom hen tror att hens värde är grundat på ditt, som om det är viktigt att vara bättre. Det är himla sjukt, det är känslokallt, det är egoistiskt, det är vansinne och jag hatar det. 

Mitt liv är mitt, valen jag gör är mina egna, låt oss alla vara dom vi själva vill vara och tillåt dig själv att vara precis som du är! Andras åsikter är bara tomma åsikter och ett tecken på att någon har för lite att göra om dagarna. 

Gissa hur långt det faktiskt går att komma om man omvandlar all energi från andra till sig själv istället, strunta i andras liv och specialisera dig på ditt eget, det vinner du massor på!