Att vara jag innebär otroligt mycket, bland annat att bli insnöad på saker. Det är typiskt mig. Så fort jag blir insnöad på något så kan jag näst intill allt om ämnet i fråga. Ganska störande ibland faktiskt. Jag menar, är det inte bättre att kunna lite om allt istället för välidigt mycket om väldigt lite?

 

Att vara jag innebär också att fundera väldigt mycket, att vara rädd för att såra och göra andra människor besvikna. Att inte riktigt räcka till, eller att tro att andra människor ska "komma på mig" med att jag inte är så duktig eller bra som jag verkat vara från början. Att vara osäker på min kunskap helt enkelt. 

 

Att vara jag innebär till stor del att brinna för det jag gör och gå helhjärtat in i det. Antingen gör jag något riktigt, riktigt bra eller så inte alls. Jag ser mig själv som en driven person. Att något ska vara lagom finns inte i min värld. Helst ska saker göras som jag tänkt/brukar göra, för jag tror mig veta att ofta är det det bästa sättet. 

 

Att vara jag innebär att ha många fina personer runt om mig som stöttar, pushar och bara finns där. Otroligt fina och betydelsefulla vänner.

 

Att vara jag innebär att ha ett otroligt bra liv som jag utformat precis som JAG vill ha det. Min förmåga att snöa in mig på saker har gett mig kunskap i mina intressen, samtidigt som min rädsla för okunskap gör mig ännu mer villig att lära mig mer och bli bättre. Det är då drivet i mig finns där, att gå in helhjärtat, även att vilja vinna. Att sedan ha fina vänner längs vägen är helt oslagbart. 

 

Ähh.. Nog med djupa kvällsfunderingar över jaget.