Jag hade fel!

Jag är absolut inte den hundmänniska jag trodde jag skulle vara, även fast jag i hela mitt liv haft hund. Nu, när jag i vuxen ålder har ett ansvar att uppfostra en liten valp är ansvaret stort och det jag gör nu bygger den framtid vi kommer dela tillsammans.

Innan Kenna kom trodde jag att jag skulle vara ganska hård som ägare, jag skulle låta henne få ganska mycket frihet (missförstå mig rätt) och jag skulle inte vara så feg. Jag trodde absolut att jag det första jag gjorde var att låta henne gå i trappor som hon ville. Inte heller skulle jag bära på henne, hon skulle få vara på golvet... Valpkurs var inte att räkna med och försäkring helt onödigt. Mat värderar jag inte heller särskilt, utan hon får äta det som Wenja äter. Jag trodde helt enkelt att jag skulle låta henne få vara hund och utvecklas själv, inte träna så hårt.

Efter att Kenna har varit här ett fåtal dagar är jag ganska säker att jag har haft helt fel om mig själv. Jag är supernoga med hennes mat, att hon äter fyra gånger om dagen och inte så mycket av vår mat på sidan. (Okej, jag erkänner, visst får hon en mumsbit då och då!!) Försäkring har hon självklart. Trappor neråt undviker jag då hon har lång rygg och kan skada både rygg och ben. Lek med andra hundar är begränsad och motion måste vara lagom. 3 ord jobbar vi mycket med. Nej är vårt negativa ord, bra vårt positiva och Kenna är ett ord/namn hon måste reagera på och söka ögonkontakt, berömet varierar från godis till lek och bus. Valpkurser letar jag fribilt efter då jag vill kunna jobba tillsammans med henne så mycket som möjligt och så smidigt som möjligt.

Kenna ska vara vår kompis i över tio och det jag gör nu kommer kunna bygga en bra framtid.

Wenja åker självklart på en släng uppfostran hon med nu efter att jag läst på som tusan. Wenja har aldrig haft tre ord, men nu kommer de för henne med och med lite jävlaranamma från mig kommer jag kunna ha henne lös. Jag har haft viljan, aldrig verktygen men nu så. Nu tror jag att jag vet hur jag kan lyckas, om jag kämpar tillsammans med Wenja och Kenna.

Hanna Rebecka Madelaine Skogsberg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0