Jag får panik av att inte ka kontroll över mitt liv. Jag kan, beroende på vad bryta ihop när jag inte har koll på saker runt om mig utan lever på andras vetskap. Därav måste jag alltid dubbelkolla påståenden från andra och även mig själv.

Jag tänker för mycket på andra och för lite på mig själv, vilket gör att jag egetligen lever för andra och känner knappt mig själv. Eller jo, jag känner mig själv men nu börjar jag släppa andra och deras problem från min axlar och då börjar jag inse mer och mer saker om mig själv.

Jag har ett problem med att gärna ta över om jag känner att jag kan något bättre. Jag vill gärna ge andra råd om jag ser ett bättre/annat sätt att gå tillväga på.

Jag säger väldigt sällan att jag vet något, för jag är alltid osäker. Jag vet ganska mycket om mycket, men jag kan aldrig lova något utan att kolla upp. Det är bara gånger jag är tusen procent säker jag verkligen vet något, är jag bara 100% säker på min sak vet jag inte riktigt.

Jag tror jag haft problem med att ha fel, men inte har det längre, eller så är det det jag har? Kanske därför jag inte vill lova saker jag inte vet till 1000%. Eller jo, jag kan ha fel, det gör mig bara starkare och jag får ju trots allt veta sanningen, det är ju bra, så jag inte famlar i mörker.

Jag har full koll på hur andra äter eller dricker, eller ja. Alldra helst noterar jag hur varje person jag träffar dricker kaffe, eller om de dricker te. Jag brukar ofta minnas om personen i fråga tycker om något speciellt eller äter något på ett visst sätt. Konstigt...

Jag tror att livet formar man själv, jag kan enbart göra mig själv lycklig. Är jag olycklig är det jag som på något sätt skapat oblans i mitt liv.

Jag tror att jag är ganska smart och vis, vilket brukar slå helt galet om man tror så om sig själv. Ofta är det personer som tror så om sig själv som är tvärtom har jag hört i någon forskning, så alltså är jag ofta i kamp med mina tankar om hur jag själv ligger till. Det är ganska tufft måste jag säga, att inte veta om de tankar man har är bra eller dåliga?!

Jag blir ofta irriterad på andra. Dock tror jag någonstans att det bottnar i mig själv, jag har bara inte kommit på hur, men det kommer jag nog på snart.

Nu ska jag bada,
Hejdå