Här ute i Kågbo är det frost som bara den nu på morgonen. Jag och Wenja tog en morgonpromenad ute i kylan, Wenja fick gå lös. I Kågbo är jag aldrig orolig att hon ska springa bort, för här finns ju typ bara skog, så skulle hon försvinna ett tag gör det inte så mycket. Men jag vill det ändå inte. Jag tror att om jag gör det till en vana att ha henne lös kommer nog både hon och jag bli säkrare.