Jag är otroligt glad att jag har körkort.
Det jag är mindre glad över är att jag valde en intensivkurs som en väg till körkortet. Framför allt att jag valde en intensivkurs i lilla Sandviken. Man märker det hela tiden känner jag, som igår, skulle låna Thomas bil och köra till Gävle för att hämta Carro. Thomas skulle först inte med men ångrade sig. Jag skulle ändå köra, vilket gjorde mig nervös. Köra den lånade bilen i GÄVLE med ägaren som förmodligen har haft körkort i 100 år mer än mig sittandes bredvid. Jag höll väl på att dö.

Jag har visserligen kört i Gävle förr, men denna gång pratar vi nya vägar, tre filer, rödljus tätt inpå varandra, mycket trafik och en ickefungerande högerregel. Dessutom har jag suttit innan och sagt till Thomas att jag inte hittar och han  får visa, vilket gör att jag istället för att lita på min egen förmåga (som faktiskt fungerar, tro mig, jar har kört själv förr) börjar lyssna på Thomas och är helt övertygad om att han säger allt till mig om hur jag ska köra och när jag ska köra. Då krockar det för mig, i mitt psyke alltså.

Jag fick allvarlig panik när jag insåg att vafan håller jag på med. Det här är saker som jag kan, men av lathet och feghet hoppat över, för att jag på något idiotiskt sett lurat i Thomas att jag inte kan köra. Jag kan ju köra, jag har ju körkort?

Varför började jag ens skylla detta på intensivkursen? Jo, för att den är (till viss del) anledningen till min feghet. Innan har jag knappt kört något alls måste jag erkänna. jag har kört när det absolut inte vart någon trafik ute alls. Sen tog jag intensivkursen i Sandviken, 2 veckor otroligt intensivt, sen uppehåll sen uppkörning. Jag hade 26 lektioner, varav de var ca en halvtimme var. Vi packade ihop detta så det blev 13 st timmar/ lektioner. Jag körde igenom allt väldigt snabbt, och fixade det utan att tillägga någon lektion. Men... I Sandviken... Hur mycket filbyten och skyltar och rödljus och trafik hittar du där egentligen? Svåraste gatan är utanför konsum, jag kan blunda och köra i Sandviken, men så fort jag kommer till Gävle, då lurar jag mig själv att jag inte kan ett skit. Det sitter ju skyltar som förklarar, gör de inte det vet jag grundprincipen, men ändå.. Jag inbillar mig alltid, bara när det sitter någon med körkort bredvid.

Detta gör att jag är en skitkass förare när jag kör med andra, men när jag kör själv och måste lita på mig själv så går det bra. Jag antar att jag måste få in lite mängdträning + en gnutta självförtroende.