Jag kan fortfarande inte förstå. Har jag missat en del i mitt liv nu? Nästan alla jag umgås med dricker på helgerna och till och med i veckorna, jag själv kopplar sprit till de personer som jag sett på bussen aspackade och skrikande till varandra. De personerna dricker varje dag, luktar sprit blandat med urin, skriker, vi andra är äcklade av dom. Jag är ingen ängel, jag har druckit, jag har vart så full så jag grinat. Men, när folk börjar gnälla?!
"När ska jag få gå ut med dig?!" "Jag kommer aldrig få se dig full" "Ska vi dricka när vi ses?!" "Kan inte du följa med, snälla?!" VARFÖR?!

 Jag dricker inte, jag har missat den delen i livet, jag köper hellre prydnadskuddar och kollar på IDOL tillsammans med min familj och de närmsta vännerna. Jag tränar hellre och myser ute på altanen eller bakar något.  Jag älskar att jag bor själv, jag är glad att jag är en person som tar ansvar för det jag gör och jag mår bra av att inte dricka. Samtidigt, jag har druckit, jag har tyckt att det vart hur roligt som helst. Men jag skulle aldrig göra det varje helg, ännu mindre i veckan.

Jag är nu trött på att folk inte kan acceptera mig, att för att det ska vara roligt måste man dricka? Varför kan inte vi bara ta en kväll tillsammans och se film och käka chips eller något. Gå och fika på stan?! Är man ingen bra vän om man inte är med och dricker?!