Huvudvärk på hög nivå, vill hem.

Jag orkar inte vara kvar här nu faktiskt, det känns meningslöst om jag har ont, och egetligen inte ens vill? Inte idag, det är inte min dag. Snälla, jag vill hem bara.

Till dig, du som inte längre finns för mig.
   Jag tänker väldigt ofta på det vi hade, de vi gjorde, men även dina ord. Jag går igenom mina bilder, tittar och ser det som jag nog saknar allra mest, ärligheten vi hade, vänskapen vi hade, allt vi hade helt enkelt. Jag har smält hatet nu, hatet till dig. Jag hatar dej inte längre, jag hatar din dumhet, jag hatar ditt beteende, jag hatar din svaghet. Men den du en gång var, den älskar jag. Som en av de bästa för mig, så har jag givetvis svårt att släppa allt, men jag gör det med en lättnad.
 När jag tittar tillbaka, så ser jag den Emma som betydde otroligt mycket för mej, den Emma jag kunde ha offrat allt för, jag satte dig väldigt högt upp, för att jag älskade dej. För att du betydde så mycket. Men idag, står jag här. Fortfarande lycklig, men saknar en bit av hjärtat. Den biten kommer aldirg någonsin att finnas igen. Även mina fel finns, men jag kommer aldrig att förlåta din dumhet att uttala de ord och din svaghet som du gjorde. Du ska veta, att jag ändå saknar dig. Du ska veta, att din betydelse för mej kommer alltid att vara lika, även i frånvaro. Jag vill aldrig mer se den delen av dig. Den som är du.


orkar inte


Älskar dej <3

Hanna Rebecka Madelaine Skogsberg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0