När vi väljer att skaffa barn tänker vi alltså enbart på vår egen vilja, för vi har ju trots allt ingen aning om individen vi sätter på jorden ens vill leva det här livet. Det är en kall och på många sätt hård värld vi lever i, värme och kärlek existerar också i massor men vi måste vara starka för att ha en chans i dagens samhälle med både stress och krav. 

När vi väljer att sätta ett liv till världen ska vi vara helt övertygade om att vi gör allt som står i vår makt för att göra dennes liv värt att leva, för precis som jag tidigare skrev så har barnet inte valt själv att få leva och med det sagt är det otroligt viktigt att man i alla lägen finns där i hela barnens liv för att stötta och vägleda. Vi som är vuxna människor bör föregå med ett starkt ledarskap och en vilja om att se sina barn framgångsrika och lyckliga. 

 Vilka beslut vi än fattar ingår ett ansvar, men är beslutet i högsta form av egoistiska skäl råder inga som helst tvivel om vilket ansvar vi har.

Vi bör vara medvetna om att det kan innebära att vi måste göra val i livet som är obekväma för oss men bättre för barnet vi satt till världen och då måste vi fatta det beslutet ändå, för att det är vår skyldighet som föräldrar när vi ger någon ett liv. 

Jag tycker faktiskt att alldeles för många människor fattar fel beslut när de väljer att skaffa barn av just den enkla men ändå så självklara anledningen att de är inte mogna alls för det ansvaret det skulle innebära och därför står vi i en värld som är både kall, orättvis och full av människor som aldrig fått känna varken kärlek eller värme. 

Genom mina relationer till andra människor kan jag komma närmre den person jag själv är, vågar jag öppna mitt sinne för andras personligheter och erfarenheter öppnar jag även en dörr till mitt eget inre, det jag ser genom andra lär jag mig själv av. Det är väldigt viktigt för mig att de relationer jag har är baserade på en viss del av egoism från båda håll, jag skulle aldrig ha en relation med någon där jag själv inte kan dra någon form av vinst från vårt förhållande. Jag själv stannar heller inte en relation där jag inte kan bidra med något till den andre personen, även om relationen är precis vad jag behöver för att må bra inser jag att i långa loppet kommer det ta stopp eftersom jag inte kan bidra med något till motparten. Jag måste således vara vald av den andra för att jag bidrar med glädje eller vad det än må vara för att stanna kvar i en relation. Jag skulle vara en totalegoist om jag hela tiden tänkte på vad jag kan få ut av en relation men struntade fullt i vad jag faktiskt kan ge. Dessutom är det faktiskt en väldigt fint att kunna säga till någon att "jag har en relation med dig för att jag behöver dig". 

 

Jag älskar människor, de påverkar mig otroligt mycket och jag älskar att studera hur andra tänker och agerar utifrån olika situationer. Det är fint att dra lärdom från andra, det jag tycker om hos andra tenderar jag att försöka bjuda in mer av i mitt eget liv men på ett sätt som gör att det passar in min personlighet och mitt sätt att vara. 

 

Jag tror att om man öppnar sig för andra, ger de en chans att vara sig själva och hjälper dem att lyfta sin personlighet ännu mer vinner man själv väldigt mycket. Öppnar vi våra ögon och ser saker som sker runt oss med en öppen och positiv inställning så har vi all mölighet i världen att ta oss dit vi vill, den som är trångsynt och har svårt att släppa sin fasad kommer inse att de själva skapar sin egen uppförsbacke de lika gärna kunnat vara utan. 

 

De människor jag litar på och släpper in nära på mitt liv är jag väldigt rädd om, jag värnar väldigt mycket om hur de mår och att de är glada, då är jag lugn och glad i mig själv. Om någon av mina närmsta inte känner sig helt hundra är det faktiskt min uppgift som en nära person att göra det jag kan för att bidra till det bättre. Jag tycker att har man nära relationer med andra människor är det en skyldighet att värna om deras mående och man måste finnas där när det inte är bra. Att backa när någon mår dåligt eller inte känner sig helt ok är helt förbjudet, då ska man heller aldrig ingå en relation med någon. Vått och torrt, oavsett vad är vi skyldiga varandra att ta hand om varandra. 

 

Så, lev väl och slit era relationer med hälsan! 

Jag har alltid sagt att jag dras till utåtriktade människor med bra självförtroende, av den anledningen att de har en förmåga att klara av att tycka bra om andra utan att tro att det ska ta av deras egna värde. En människa med en ärlig, god självkänsla och bra självförtroende behöver aldrig på något sätt hävda sig genom att trycka till någon annan. 

Jag har redan valt dessa relationer i mitt liv, det är den typen av människor jag omringar mig av till grunden, jag gör det omedvetet, det sker automatiskt. Jag tror det blir så för att jag är av den typen själv och vill därmed säkra mina relationer så gott jag kan, "lika barn leka bäst". 

Vem bestämmer då hur vi ska vara, vem sätter oss i ett fack och säger att "du är si, du är så"? Det gör vi ju själva, vi äger i allafall makten att välja själva hur vi vill vara och vilka vi vill ska forma vårat liv. Har du tänkt på att det räcker med att någon säger till dig tillräckligt många gånger hur du är för att du själv ska tänka att du är sån. Det krävs otroligt mycket självkänsla för att inte på något sätt påverkas av andras tankar om sig själv. 

När jag ser på människor nu tänker jag på vilka egenskaper denne har som jag tycker om och på vilket sätt det formar dennes personlighet och sätt att vara. Alla mina nära är helt olika människor, de är dock alla värdefulla och viktiga pusselbitar i mitt liv, de är alla starka människor, för det är min grundsten i mina relationer, men deras utstrålning har olika uttryck. Jag använder mig av deras sätt att vara, de formar mig till en bättre människa och de får mig att vara lycklig och självsäker. 

Jag tror med andra ord att vi formas av de relationer vi har. Människorna vi umgås med måste således vara valda med omsorg och kärlek. Då blir vi lyckliga.