När man jobbar i butik så märker man redan tidigt på dagen vad som händer i omvärlden utan att varken kolla på nyheter eller lyssna på radio.

När inget speciellt har hänt gnälls det alltid på vädret, oavsett om det regnar eller är sol, aldrig är någon nöjd. Jag bryr mig inte så mycket men håller alltid med. För någon dag sen var åskan ett stort samtalsämne bland kunderna. Vissa hade varit rädda, andra vakna hela natten och resten har sovit och missat hela kalaset men ändå så tyckte alla att den kategori som de tillhörde hade haft det värst. Jag bryr mig inte så mycket men höll ändå med alla.

Idag har händelsen i Norge varit samtalsämnet. Folk är oroliga och förstår inte hur en människa har kunnat gjort något så förfärligt. Man köper tidiningar och diskuterar i minuter med andra kunder och oss i kassan. Idag är dock den enda gången jag känt att jag verkligen har menat det när jag säger att jag håller med. Jag känner verkligen att det är riktigt hemskt det som hänt och jag kan bara skatta mig lycklig som fick ha syster och hennes familj som annars bor i centrala Oslo här i Sverige under händelsen.


Uscha.
 Vi tänder ett ljus för de personer som avlidit och deras anhöriga i Norge känner jag.

Igår fick en promenad hjälpa mig att rensa tankarna som cirkulerat i mitt huvud de senaste dagarna. Det hjälpte en aning men inte fullt ut. Av någon mysko anledning så känner jag inte samma känsla av panik nu som för två dagar sen. Det är iaf skönt, jag dör ju inte.

Det hjälper att få komma bort på dagarna och jobba, dock känns det att tiden på Konsum börjar bli kort, mina fyra veckor med Bibbi har bytts ut mot fyra veckor med Lennart. Sen är det över. Uscha, jag vill inte tänka så, men min vilja sitter för tillfället lååååångt ut i skogen i en okänd trätopp. Så antingen letar jag på viljan eller så finner jag mig. Hur som helst ordnar det sig, dom säger så iaf.

Nu ska jag kika TV, imorgon väntar en dag med syster. Massor med kvallitetstid ska vi klämma in på chemat. Kommer sakna hela familjen när dom åker hem.. :(

Det är en jobbig tid i livet som väntar mig, jag vet ärligt inte hur jag ska orka. Jag vet inte hur jag ska klara det. Just precis nu vet jag inget. Om tre månader kan mitt liv se helt annorlunda ut. Det konstiga är att jag idag inte har en blekaste aningen vad som komma skall. Jag får njuta av tiden nu och hoppas på det bästa.
Jag längtar, längtar tills det är över.

Det bästa är att jag alltid klarar mig, det näst bästa är att jag vet att just nu är jag bara lite deppig och imorgon kommer en bättre dag.

När uppdateringen brister här på bloggen kan man konstatera en sak, att jag har fullt upp på dagarna och helt enkelt inte har tid att skriva. Det är inte att jag mår dåligt eller inte alls känner lust att skriva, utan jag prioriterar annat.

Just nu har mina dagar gått till att jobba, min lediga tid har jag spenderat med min syster och hennes familj. Det är helt galet så glad jag blir och på bra humör av att umgås med Therese. Det är supermysigt att träffas. Det händer inte ofta men det ska det bli ändringar på! :)

Nu måste jag sova, imorgon har jag ett jobb att sköta. Jobbar hela dagen, enda fram till 19.12 :) Sen är det bara att köra på i tre dagar för att sen få en heeel helg ledigt. Jag längtar!

Therese! :)

De är ju såå söta :)

Igår spenderade delar av familjen Skogsberg dagen i Furuviksparken. Tillsammans tittade vi på alla de olika djuren och åkte massor av karuseller. Jag själv åkte slänggungor, piratskeppet och kaffekopparna. Helmysig dag!


Tilde blåser såpbubblor

  Just nu finns ändå en gnutta hopp. Jag bara lever med en negativ tanke som jag måste göra mig av med, vi måste göra slut, för vår relation till varandra är inte okej..  Jag ska tag i mig själv och göra något bra med min situation för jag vill inte längre ha det så här. Det är bara jag som kan styra över mitt liv och göra mina val och så ska det vara. Jag ska inte vara negativ mer, jag ska inte tro saker som jag inte har en aning om. Jag ska gå all in!

  På tal om annat så har jag äntligen fått träffat Carro idag! Det känns verkligen som om det var länge sen vi sågs och jag har saknat att få umgås med henne, se våra hundar leka tillsammans som om de vore bästa vänner och bara få prata med varandra i lugn och ro om bara saker som vi förstår. Massor av mys!

  Nu måste jag gå, Konsum sitter på min högra axel och säger åt mig på skarpen att det är dags att sova.