Ett tungt år har passerat, ett år av hårt slit och arbete men framförallt ett år av hopp och ett år att växa med. Genom allt så har jag aldrig slutat tvivla på mig själv, på min känsla eller vad jag tror är rätt för djuret, vilket i detta fall varit Waldemar. 

Många såkallade hästmänniskor med starka åsikter har vi stött på, dom som inte trott oss och dom som tvivlat samt även veterinärer som inte velat som vi. Hade vi inte kämpat, Waldemar med vårt lilla team som stöttat hela vägen hade vi aldrig nått fram hela vägen hit och på ett år ha en häst som både går att köras och som dessutom har hovar som både är barfota och utan sprickor! 

Evedensia hästklinik i Gävle vill jag aldrig rekommendera till någon. Utan att lyssna ville de efter att jag sökt hjälp på grund av en hälta skära upp hans framhovar och gipsa dom, han skulle bli tvungen att stå inne på Box i veckor, olycklig. Sen skulle han skos för att hålla ihop hovarna. Aldrig sa jag och gissa om det skapade oss problem och sura miner, de såg även till att vår försäkring för Waldemar inte täcker hans hovar så vi fick stå för hela deras kalas själva (blir hans hovar skadade i framtiden har dom sett till att vi inte får någon hjälp av vår försäkring), de tvingade även mig efter att jag försökt avsluta vår kontakt med dom att en veterinär samt hovslagare skulle intyga att jag skötte Waldemars hovvård korrekt eftersom han hade hovar som var i sånt dåligt skick. Dom fick mig att framstå som om jag misskötte honom, trots att allt jag någonsin kämpat för är att rädda honom. Vi fick varken rida eller köra honom sa dom genom att bara titta på hans ytliga spricka på hoven han inte ens var halt i. Tusenlappar skulle dom ha och dom skulle skära upp hans fötter utan att ens kunna fastställa en diagnos. 

Evedensia kom ut en vecka senare för att kolla till honom trots att jag inte ville ha mer med dom att göra, när man såg att han var smärtfri och glad i sin hage möttes vi av ännu otrevligare veterinärer, som om de blev förbannade för att de faktiskt hade fel. Det var en solig dag dom kom ut, Waldemar och hans bästa hästkompis lekte i hagen när jag frågade samma veterinär "hur hade det känts i ditt hjärta när du tänker på att om jag gjorde som du ville så skulle han stå inne i boxen nu, ensam och ha ont?!" Inte ens ett svar lyckades jag få.

Aldrig har jag varit så glad över att jag inte ger mig, att jag lyssnar på mig själv och att jag är lyckligt lottad att hela tiden haft människor runt om som stöttat och gjort mig så otroligt stark i det här. 

Idag är han frisk, han mår bra, han har inga sprickor, han har inte opererat sina hovar utan vi har låtit dom läka och växa i sin takt samt att vi varje månad haft Marie Dahlén, vår hovvårdsspecialist för att verka samt undersöka hur hovarna ser ut. 

Idag är jag lycklig! Jag är stolt över mig själv! Evedensia hästklinik i Gävle ska få sig ett vykort från oss, vi önskar dom Glad sommar och hoppas av hela våra hjärtan att någon annan aldrig behöver mötas av deras hemskheter bara för att man tvivlar på deras ord och det visar sig vara sant. Att krypa till korset och visa att man gjort fel eller fattat fel beslut kostar ingenting förutom stolthet! 

Så, om du någonsin känner att din veterinär fattar fel beslut, stå på dig, hör med någon annan veterinär, läs på själv, för i en värld som denna fattas många felaktiga beslut och vi som djurägare har det största ansvaret och att helt lita på någon bara för att denne är yrkesman är tyvärr ingen god idé om man vill sitt djur det bästa. Stå på er, annars gör någon annan det!