Många gånger jag påtalat vikten av att stå på sig, att inte låta sig själv bli överkörd eller att våga säga emot, jag kan dock inte riktigt påstå att jag levt upp till det själv alla gånger faktiskt (många, inte alla!), vid flertal tillfällen har jag backat i osäkerhet, jag har vissa gånger varit rädd att förlora de nära ifall jag tycker annorlunda som dom samtidigt som jag vissa gånger kan känna att jag borde visat mer omtanke till mina nära. Jag har inte litat på mig själv alla gånger, jag borde ha gjort det och jag borde ha lyssnat på mig själv när sunda förnuftet sa ifrån. 

Gång på gång har jag bevisat för mig själv att om jag bara vågar lita på mig själv och min intuition så kommer det gå vägen för mig. Det är således viktigare att lita på mig själv än andras ord och det har inte alltid varit självklart! 

Jag måste få säga att jag är väldigt tacksam att ha de personer runt om mig som får mig att våga chansa och som stöttar och trycker på när det gått lite trögt, det finns inget viktigare än att ha människor runt om sig som ger energi. Jag är helt fast i tron om att det är människorna runt om dig som formar dig till den du är, med andra ord "what you give is what you get", "lika barn leka bäst" eller varför inte; "man blir som man umgås". 

Ett flertal gånger har jag hört andra människor säga att de irriterar sig på lyckliga inlägg och bilder på sociala medier, det vill säga de som delar inlägg om hur fantastiskt glada de alltid är fast att man egentligen tycker att dennes liv inte alls är så mycket bättre än mitt, men hon gör allt för att få det att se bra utåt. 

 

Det är inte livet det är fel på gott folk, det är inställningen till det! Egentligen skulle jag bara sluta inlägget sådär och låta er fundera själva och dra era egna slutsater men det vore inte "jag", så därför tänker jag dela mina egna tankar om lycka. 

 

Jag tar åt mig, jag vet mycket väl att jag delar inlägg och bilder om att livet är fantastiskt och jag är jordens gladaste men om du ser till vad jag har rent materiellt vill det säga att så är inte fallet, jag har till exempel bara en 75% tjänst utan något egentligt ansvar men har en dröm om att utvecklas, jag bor i en hyresrätt fast jag egentligen vill bo i hus, jag har min och Emmas gemensamma häst inhyrd i ett stall fast att jag skulle vilja ha honom hemma på gården, jag är inte gift, vi har bara en bil hemma så vi måste alltid anpassa oss efter varandra när vi ska någonstans, det är ofta stökigt hemma, vi tvättar för sällan, jag spenderar pengar på onödigt skit, jag och min kärlek bråkar ibland om vem som tvättar mest eller vem som tagit ut hundarna sist och min syster bor allt för långt bort. 

 

Men om jag tänker om, väljer att tänka dessa tankar med en positiv invändning så kan det se ut såhär; Jag har ett jobb som jag älskar och trivs med, det är fast och ger mig tillräckligt betalt till att spendera pengar på saker andra tycker är onödigt men som jag älskar, jag får hyra en lägenhet och har råd att betala hyran utan minsta problem, dessutom har vi det fint hemma och det är otroligt skönt att bara ringa ett samtal när problem uppstår, jag är otroligt lycklig i mitt förhållande, det är stabilt och jag känner en enorm trygghet tillsammans med Jörgen, gifta mig längtar jag efter och den längtan känns bra, Cizzo bor i ett helt nyrenoverat stall, vi kan ge honom all uppmärksamhet när vi är där och han trivs så otroligt bra, vi är nästan aldrig hemma så vi slipper oftast se gruset på golvet och dessutom går det skitsnabbt att dammsuga ut vår lägenhet, min syster bor långt bort och när vi väl ses är det helt underbart att få ta igen allt som vi missat, samtalen är långa och intensiva men inte minst viktiga för mig. 

 

Exakt samma liv, bara ur olika synvinklar. 

Jag möter ofta människor som gnäller över väder, invandrare, ekonomi, skolmat, vården, polisen, ja listan kan göras lång, men oavsett om man känner så förändrar det ingenting, det enda som händer är att man själv dras med i någon form av negativ spiral och nej, jag är inte mycket bättre själv, jag står själv där ibland, jag blir leds på både det ena och det andra och jag kan själv vara en ordentlig gnällspik men det här handlar inte om det, utan det handlar om att ha en glad grundinställning till det som sker runt oss, att vara tacksam för det goda som kommer ur det onda och att se vad vi har istället för det vi inte fick. 

 

Med andra ord, jag är mänsklig, mitt liv är precis som ditt, du har det kanske bättre många gånger men blir likförbannat ortoligt provocerad av mina ofta så glada inlägg som om det vore omöjligt för mig att känna lycka med de tillgångar jag har. Men tänk på det när du ser ett lite för glatt inlägg, det handlar om inställningen och tacksamheten till livet, det handlar inte om att jämföra sig. Om alla skulle jämföra sig skulle vi dö olyckliga. 

Att uppskatta livet har aldrig varit svårt för mig, jag tar aldrig någon för givet och jag är tacksam för det som finns att tillgå mig, när saker plötsligt händer står jag ändå där och önskar att jag tagit mer hand om mig själv och de i min omgivning. Jag har med de orden skrivna alltså haft en riktigt tuff dag på min semester, det var dagen vi beslutade om att flytta Cizzo men också dagen jag kände sån rädsla över att pappa var med i en trafikolycka. Allt slutade lyckligt, pappa klarade sig och Cizzo trivs i sitt nya hem, men ändå kan man inte låta bli att fundera mitt upp i allt vad man kunna gjort annorlunda och om man resonerat klokt i sina beslut. Jag är både lycklig och tacksam, den som påstår att det är skitsnack bara för att man delar sin lycka är bittra människor. 

Jag tänkte under min semester att jag skulle sadla om till hovslagare och kanske börja sko lite hästar, efter att ha läst på om hästens kropp och hovar inser jag att en häst mår i allra flesta fall bäst av att gå barfota och den som har en ömfotad häst har alla gånger andra problem än just hovarna. Jag är glad att jag kom till den insikten, för nu har vi glatt tagit av Cizzo sina järnskor som klapprade mot asfalten utan någon som helst stötdämpande effekt och istället får han bygga upp sina hovar efter hur kroppen vill att de ska se ut. 

Dags att sova, imorgon är min sista lediga dag! Stallet och sovmorgon står på schemat!