En vän till mig delade ett inlägg om att man kanske inte bör skaffa barn ifall man tar många chanser till egentid. Jag har funderat på det där inlägget ett tag och tar rent av åt mig av det eftersom jag är en av dom som faktiskt behöver egentlid men ändå
valt att skaffa barn. Jag väljer att gå och jobba så Robban och Merlin kan få umgås tillsammans och jag får en paus från mammalivet, det kan folk fortfarande inte riktigt förstå alla gånger, för hur man Merlin vara utan sin mamma? Varför skulle inte Robban
kunna ersätta min plats, vi är båda lika mycket föräldrar till vårt gemensamma barn, vi är lika viktiga och ingenting skiljer oss åt eftersom Merlin dessutom flaskmatas.
Självklart kan Robban vara hemma med vår son när jag väljer att få lite egentid så jag kan "vila" upp mig. På så vis är jag en mer uthållig, gladare, stabilare mamma och dessutom får Robban en chans att få umgås med Merlin ensam vilket
vi ser som ett stort plus då han får möjlighet att knyta an till fler personer istället för bara en.
Det finns dagar vi känner att vi behöver vårda vår relation jag och Robban, då låter vi oftast underbara Eva ta hand om Merlin. På så sätt är han även trygg med henne och dessutom får jag och Robban en ännu bättre relation där vi är mer samspelta och
kan fatta beslut gemensamt på ett bättre sätt. Vår kärlek till varandra växer och vi respekterar och förstår varandra bättre.
Man lär få göra som man vill! I vårt fall gör vi rätt, vi märker det genom att vi har en son som mår bra, skrattar mycket och är enkel att hantera. När vi umgås med Merlin ligger mobilen på sidan av, den kommer fram ifall vi tar kort och används sedan
igen när Merlin ligger och sover middag.
Allt handlar om prioriteringar, vill och behöver man egentid för att vara en mer utvilad och lugnare förälder är ju det kanon ifall man kan få den möjligheten och barnet är tillfreds med det. Barn behöver trygghet och det får de knappast om de har
slitna, otåliga föräldrar som blir upprörda, trötta och arga på sina barn när de umgås. Så är det ju med allt, vi klarar liksom inte att vara på ett och samma ställe exakt hela tiden utan behöver ibland få en paus.
Jag vet att vi gör rätt, det märker vi på Merlin, den dagen han visar på något sätt att det inte är bra kommer vi självklart ompröva våra tankar och prioriteringar så det passar oss alla, men det är den dagen och den kommer inte bara för att någon skriver
en artikel om att man inte bör skaffa barn ifall man behöver egentid.
Vi är bra föräldrar ändå, helt fantastiska faktiskt! ❤️
Läste på en grupp för nyblivna mammor jag är med i om att förhållanden ofta blir sämre efter att man fått barn, flera svarade att antingen hade deras förhållande tagit slut eller så var det väldigt dåligt. Jag har inte haft en tanke på att det skulle kunna bli sämre faktiskt utan bara tänkt att allt är som vanligt. För oss är det som vanligt, vi har bara en till person att älska och vårda utöver oss själva.
Jag skattar mig lycklig som är med den man jag är idag. Jag ska inte sticka under stolen med att vi ryker ihop om saker precis som alla andra i relationer. Vi är båda starka men samtidigt känsliga människor som har ett behov av att uttrycka oss vilket gör oss oense ibland men inte älskar vi varandra mindre för det, tvärt om! Efter att ha diskuterat våra meningsskiljaktigheter förstår vi varandra bättre och vi får en chans att förklara hur vi tänkte när den andre inte riktigt förstod.
Vad gäller vården av barn delar vi lika i den mån vi kan, då menar jag inte att vi kör varannan gång med ditten eller datten utan att vi helt enkelt pratar med varandra, vi ser efter hur den andre mår och vi försöker avlasta varandra i den mån det
går, på så sätt får vi tid över till att jobba en del båda två samt att ta vara på tiden med varandra. Jag tror att ger man varandra mer tid och kärlek så vinner man på det, fast att det kommer ett barn så tror jag inte det är tanken att barnet ska
komma emellan utan att det är något man ska ha tillsammans, för det måste ju trotts allt finnas en mening med att man måste vara två för att skaffa barn!
Till dig älskade Robban vill jag säga tack för att du är den du är och att du är sån fantastisk pappa till våra barn! Jag älskar att du finns där för oss och jag är glad att vi har en sån fin familj.
Jag är glad att vi är dom vi är och att vårt förhållande inte blivit sämre efter att vi fått barn utan att det bara blir starkare och starkare med tiden som går!
