gnälligt.

Jag tycker faktiskt att människor gnäller alldeles för mycket. Hit och dit, fram och tillbaka. Ska jag vara ärlig så hatar jag gnäll! Jag gnäller också, jag är ju människa, dock har jag en tanke på att minska mitt gnällande ytterligare och istället göra något värdefullt för mig själv istället för att trycka i mig massor av dåliga tankar om andra. 

Mest av allt tycker jag illa om gnällande på andra personer vad gäller deras yrkesroller, att man tycker att polisen är värdelös, sjukvården är åt helvete och ingen bryr sig där, läkarna borde skaffa andra jobb, lärarna är dåliga, butikspersonalen är för otrevlig och för att inte tala om arbetsförmedlingen, de är ju kassast av dem alla om jag frågar gnällarna.

Människor som jobbar med dessa yrkesgrupper har valt det och de har gjort det för att hjälpa oss andra. Vi borde vara tacksamma att det finns människor där ute som offrat år av sitt liv i utbildningar, enbart för att hjälpa andra. Att de har dålig lön kontra det jobb de faktiskt gör borde vi inte ens behöva tala om, som om det inte vore nog pratar vi psykisk stress samt dåliga arbetsförhållanden, men det som kanske ändå är värst är när jobbet de gör inte ens blir uppskattat. 

Fel uppstår men jag har en god tro om att de inte är meningen, jag tror inte dessa människor som tidigare nämnt lagt ner år av sitt liv i utbildningar försöker jävlas med oss. Ibland fattar vi fel beslut och även om det är fruktansvärt jobbigt och kan innebära både det ena och det andra så finns det ändå inget att göra åt saken, livet kommer alltid vara så.

Hur tänker ni när ni gnäller? Jag skäms när jag gnäller på andra människor, precis som om jag tror att jag är så mycket bättre än alla andra. Så är det inte, vi är alla enligt oss själva världens mest felfria personer, men frågar vi de runt ikring bär vi på massor av brister. 

Om det inte passar gnällarna med dåliga poliser, dålig sjukvård och arbetsförmedlingen tycker jag att de kan hjälpa sig själva istället. 
Hanna Rebecka Madelaine Skogsberg

Stallfakta

Det är som mitt andra hem, min plats att hämta kraft och mitt ställe att använda min kreativitet på, i stallet är jag bara Hanna, precis som Hanna är. Jag är accepterad för precis hur jag är, jag får andas, styra över mig själv och skapa utifrån mina visioner och tankar, jag är fri och drivkraften är enorm. Just nu rider jag ingenting, vi har vart ute och kört någon gång bara, det ligger ingen fokus på det heller, utan nu är det att rusta och hålla efter som gäller, tanken är att vi snart ska vara så pass klara att det går att hyra ut våra sju boxar! 
 
En fyrhjuling har vi köpt också, min favoritleksak! Nej då, den skall främst användas till plogning och gårdsarbeten, men den är även MC-registrerad för två personer (en större modell) vilket innebär att vi är fria att köra på vägen med den på våra B-kort. Ååh, jag är lycklig!
 
Kom gärna och hälsa på mig hemma hos oss, hos vårt andra oss, i stallet alltså! 
Hanna Rebecka Madelaine Skogsberg

RSS 2.0