Snart är det dags!

Jag fattar inte riktigt. Vad har jag gjort för fel, egentligen? Jag bad dig att sluta, jag sa stopp, nej. Arg blev du, jättearg. För jag sa nej till dig inför någon annan när du ringde mig. Du blev arg, för att jag inte sa hej till dig när jag stod en bra bit bort från dig. Sa du hej till mig? Nej, du gjorde inte det.

Argast blev du när du fick veta att jag sagt till mamma och pappa om den dramatiska händelsen som du ställde till med. Kanske blev du argare när jag efter det bad dig dra åt helvete i chock, ilska och rädlsa. Jag ville aldrig mer se dig sa jag. Precis som du sagt till mig innan, att jag aldrig skulle sätta min jävla fot hos dig igen.

Du säger att du tycker synd om henne, att hon är ensam, jag bryr mig inte om henne, men du gör det. Tack säger jag för det, men att tider och kontroll över något som är mitt kunde gå mellan oss, det säger en hel del, om oss, om vår vänskap.

Argast blir jag, när jag inser att vår vänskap hade sådana här gränser. Som sagt, jag sa stopp, sa nej, sa att det började gå för långt nu och såhär ser det ut nu; du och jag, på olika ställen, osams, arga, olöst, tråkigt, borta.

Kanske gör jag fel som publicerar detta, kanske får jag en dag ångra mig, men jag känner att det är fel att hålla det inne. Jag antar att du förstås ser detta på ett annorlunda sätt, annars hade vi idag vart vänner, sams. I dina ögon har jag gjort fel, otroligt fel, jag försöker bara inse det. Jag försöker bara förstå och sätta mig in i det, men det går inte, för hur som helst;

Det är mitt, jag sa åt dig  att inte mer bry dig och du avbröt oss för att du blev arg för det.

SLUT

12 § Hundar som hålls inomhus utan fri tillgång till rastgård, ska rastas utomhus regelbundet med hänsyn till hundens ålder och hälsotillstånd

Hundar som permanent hålls i rastgård ska dagligen rastas på annan plats.

Ídag fyller min mamma år. Ett år äldre. Grattis! :)