Det skär i hjärtat på mig när veterinären säger att vi idag kommer dra igång en allergiutredning och att Kenna lider av ganska svår klåda och irritation i huden. Det är ingenting jag någonsin skulle kunna tänka mig skulle hända just min hund! Att utreda en hund för allergi är absolut inte lika enkelt hos en människa, så är det för att alla symtom "hamnar" i huden och det är oavsett om det är mat-allergi, pollen-allergi eller huskvalster-allergi. En människa som inte tål någon typ av mat sväller vanligtvis upp eller får kräkningar, men så är det inte med hundar.

 

Det som kommer hända nu är att Kenna kommer gå på en strikt kost under 8 veckor, vilket innebär ett ultra-allergi-foder som veterinären själv har och säljer på kliniken. Under de här åtta veckorna kommer Kenna inte att få något annat än det där fodret, vill man ge godis måste det vara från samma foder, annars ska det vara kört att utreda till 100% om det handlar om mat-allergi. Kortisontabletter som lindrar klådan i tassar, öron och mun kommer hon även att få äta nu i början, tills man rett ut vilken allergi hon har, samt ska vi en gång i veckan bada henne med ett allergischampoo för att lindra irritationen i huden. 

 

Det känns hemskt och jobbigt, jag har läst om folk som blivit tvungna att avliva på grund av allergi. Vi kommer inte att hamna där, jag gör vad som helst för att Kenna ska få bli frisk och ha en bra livskvalitet och det oavsett om jag blir tvungen att bada henne specialschampoo en gång i veckan livet ut, köpa det där dyra fodret eller ge henne sprutor med vaccin i nacken.

 

Visst låter det ganska hemskt, att det är ett liv man inte önskar någon hund, men så ska det tydligen inte vara. En hund med allergi växer aldrig ifrån allergin, men kommer absolut att kunna må lika bra och kommer varken ha klåda eller irritation i huden, bara man som ägare lär sig känna sin hund och hålla efter noga med hundens behov. När jag skaffade Kenna var detta absolut ingenting jag varken tänkt eller räknat med, men det har absolut ingen betydelse! Jag kommer att rida ut den här stormen, för det har jag tagit på mig samma sekund som jag skrev på pappret och hämta hem henne från Rånäs. Kenna kommer förbli en lycklig och bra hund, även om hon har en allergi!

 

Livet är faktiskt ganska lätt numera, jag kan njuta av det till 100%. För bara någon vecka sedan hade jag ljugit om jag sa just så, för det är verkligen inte lätt att leva med panikångest. Men att kämpa, att klättra, att slita, att gråta, att skrika, att stänga in sig, att ha svårt att andas, att ha hjärtat i halsgropen, att sova och att sen övervinna rädslan av ångest gör en människa så mycket starkare. Något som jag visste när jag stod där på ruta ett var att jag skulle klara av det, och det som så mycket starkare än innan, visst har jag blivit tvungen att påminna mig själv om det mellan varven, men det har alltid funnits där och jag har alltid vetat att det kommer ljusare tider. 

 

På kvällarna har jag legat vaken och stirrat in i blommorna på väggen, vetandes om att jag inatt kommer vakna flera gånger av ångest, irritation och panik, jag kommer försöka tvinga mig själv till att somna om för att orka kliva upp på morgonen dagen efter. Varje morgon vaknade dessutom jag före klockan, satte mig upp i sängen och bara stirrade, utan att tänka klart och helt utan kontakt med mina känslor, jag visste att det gick inte att somna om, även om jag tillät mig själv var det ingenting jag skulle klara av, det var som en ilande känsla i mig som vägrade försvinna och ett ständigt tryck över bröstet höll mig på helspänn.

 

Något som varit viktigt för mig är att tala om det, att alltid svara ärligt och öppet på andras funderingar om hur jag har mått och hur jag tänkt, det har också varit viktigt att jag alltid "tvingat" mig till jobbet fast att varje steg känns som ett rent helvete, som om något hemskt ska hända om jag går dit. Jag har haft världens bästa kollegor som funnits där, förstått, stöttat och respekterat mig, bara det att jag kunnat gått till jobbet en sån där riktigt jäkla dålig morgon och inte behöva säga ett ord, alla bara ser och förstår, den känslan är helt oslagbar och den finns förmodligen inte att upplevas på så många andra arbetsplatser är jag rädd. Jag har verkligen haft det riktigt bra på jobbet under den här tiden, mina kollegor har varit underbara, på alla tänkbara sätt och vis!

 

Att be om hjälp och att faktiskt få den har vart min största hjälp i hela den här delen av mitt liv, det har varit ett sätt för mig att inse att jag är inte kapabel att fixa allt själv, jag har inte makten att rå mä så mycket som jag vill, men med andras hjälp och min egen tillit på andra så har jag lyckats att slappna av och fixat att leva med tanken "att allt ordnar sig!" och det har det faktiskt gjort också! 

 

Idag mår jag som sagt bra, jag känner mig lugn och har för det mesta kontroll över mitt liv och mina känslor, jag förstår när det är dags att stanna upp, tänka efter och ta några djupa andetag, jag förstår att jag måste göra val i livet som inte alltid är så roliga, men som är nödvändiga och bättre för mig själv. Jag kan sätta mina egna gränser för vad jag tycker är okej och för vad som inte är det och jag kan släppa människor som inte gör annat än att såra och stjäla min energi. 

 

Jag är så glad att kunna få skriva så här, äntligen! 

 

 

Att vara mig är att bry sig, att finnas till, att stötta, att älska, att skratta, att skoja, att alltid försöka se det ljusa i det mörka, att alltid veta allting, att alltid envisas om att ha rätt, att alltid önska andra lycka, att alltid göra olika smörgåstårtor, att alltid lita på andra, att alltid vara it-avdelningen på jobbet, att alltid vara den som sjunger hellre än väl, att alltid vara den som vill prestera otroligt bra, att alltid vara den som väljer triss-lott nummer 14 till de personer jag tycker om, att alltid kämpa, att alltid förlåta, att alltid släppa saker och låta livet gå vidare, att alltid vara stark, att alltid se saker i olika synvinklar, att alltid veta exakt vem jag är och vad jag står för och att alltid lita på mig själv.

 

 

Benny Rosenqvist menar att när vi dör så tar egentligen inte allt liv slut, han påstår sig vara medial och han har sett hur "livet" fungerar på andra sidan, på den sidan som många av oss människor är rädda för vill säga. Jag är rädd för att dö, det är nog min största rädsla i livet, just för att jag inte vet vad som kommas skall, jag är rädd att allt bara ska ta ett slut, att jag ska bli tvungen att se på världen utan att kunna påverka den, rädd att se mina nära ledsna utan att kunna trösta, rädd att vara ensam. 

 

Jag har aldrig trott på någon religion, jag vet inte hur jorden kom till och jag har heller inte förstått vad meningen med livet är. Jag tror att vi människor som inte riktigt tror på någonting, eller saknar förmågan att förstå tycker det är jobbigare. Jag kan ibland känna att det vore så himla enkelt att tro på Gud, att Gud skulle vara förklaringen till allt. För mig är det ju jättekonstigt, för jag har inget svar på någonting.

 

Men, det här tänkandet skulle komma att vända efter att ha läst bennys bok.

 

Jag tror, precis som Benny förklarat i sin bok, att vi människor, vi har levt i oändligt många liv, vi är här för att förbättra den person vi var i vårt tidigare liv. Innan vi föds till människor har vi skrivit vilka våra "livshändelser" kommer vara och vad vi behöver genomgå för att växa som människor, det som vi inte riktigt hanterade i vårt tidigare liv. Det kanske låter riktigt tufft och orättvist, men personer som blir svårt sjuka, dör tidigt etc har valt att det ska hända, just för att växa som personer till nästa liv. Man gör det för att lära sig själv eller andra av händelsen. På andra sidan finns det inget ont, vi påverkas inte av andra individer, har inget utseende, enbart ögonen är desamma i alla liv. Den inre cirkeln av människor vi har runt om oss, alltså våra närmaste, är personer vi levt tillsammans med i flera av våra tidigare liv, vi knyter band till de personerna. I mitt förra liv kan jag alltså varit mamma till min bästa vän, min pappa kan ha varit mitt barn och anledningen att vi bytte roller och ibland även kön är att vi ska lära oss något av det, för att få mer insikt och växa som personer.

 

Men, att ta någon annans liv eller sitt eget är aldrig rätt, det finns inte med i någon människas livsplan, utan är en handling som uppstår när vi människor inte klarar av de påfrestningar och den plan som vi satt upp för oss själva. Om man känner sig sårad, ensam, ledsen eller kanske huggen i ryggen, ja, oavsett vilka tider man än går igenom ska man alltid, enligt min tolkning på Bennys berättelse alltid veta att man själv valt sina motgångar med hjäp av facit från tidigare liv och att motgångar alltid föder framgångar. Så att stå ut, att kämpa, att falla och att sen resa sig upp är att segra.

 

Att ha en fantastisk fin och kär vän är miljoner gånger mer värt än att ha många bra kompisar. Jag har en sån där vän, en sån som jag är väldigt rädd om, som betyder jättemycket och som är lätt att släppa in på livet. Jag är så glad att få vara din vän Sara, du är precis som en syster och jag värdesätter vår vänskap jättemycket! Du är guld värd! :) 

 

 

 

 

Therese & Frode har gift sig i helgen och jag fick äran att fotografera hela kalaset! Lycklig!