Det är en jobbig tid i livet som väntar mig, jag vet ärligt inte hur jag ska orka. Jag vet inte hur jag ska klara det. Just precis nu vet jag inget. Om tre månader kan mitt liv se helt annorlunda ut. Det konstiga är att jag idag inte har en blekaste aningen vad som komma skall. Jag får njuta av tiden nu och hoppas på det bästa.
Jag längtar, längtar tills det är över.

Det bästa är att jag alltid klarar mig, det näst bästa är att jag vet att just nu är jag bara lite deppig och imorgon kommer en bättre dag.