Helgen man längtat efter hela året är nu över! Även om jag många gånger under helgen önskade att jag låg hemma i sängen med täcket över huvudet i hopp om att samla mig är jag tacksam och glad att jag åkte. Jag vet att det hade inte gjort mig bättre att vara hemma och ligga och fundera, så jag valde att åka!

Även om jag ofta brukar vila en stund på dagarna i vanliga fall så är det inget krav för att få dagen att fungera för mig utan något jag tycker är skönt, att bara få stänga av en liten stund och koppla bort allt. Men i helgen har jag varit jordens största egoist och det vill jag be om ursäkt lite för, men valet för mig var att stanna hemma och jag vet inte om det hade gjort någonting bättre egentligen!

Jag har sovit bort några timmar varje dag, missat se Anna ställa ut, missat stora finalen, missat umgås med mina vänner jag träffar allt för sällan, gått ifrån för att vara ensam och även blivit tvungen att stanna bilen (körväg enbart 2 timmar) för att få sova.

Det här är varken något jag gnäller eller tycker synd om mig själv för, utan ett sätt att förklara varför jag reagerar så här just nu, så alla gånger jag känts avståndstagande eller osocial har absolut inte varit något personligt utan helt enkelt att jag just nu går igenom en del motgångar som gör att jag sover sämre på nätterna och mår allmänt lite sämre på dagarna.

Jag ger dock inte upp, jag kommer på något sätt att fixa det här, det kommer inte bli något problem så det är absolut inte synd om mig! Jag lever, jag har det jag behöver i livet och jag har alla förutsättningar för att lyckas med det jag vill!