Även om jag skriver kloka inlägg om hur man är en bra människa eller att man ska visa kärlek och respekt så är jag själv långt ifrån den som går före med dessa ideal jag har, inte för att jag inte vill utan för att jag inte alltid kan. 

 

Alla människor har upp och nedgångar i livet, det finns sånt som tynger oss hårt ibland men som vi inte riktigt kan förstå oss på. En sån period har jag haft den senaste tiden, de senaste månaderna. Eftersom jag är en person med mycket och starka känslor hamnar jag lätt i både glädje och smärta likaväl som jag hamnar i både ork och ur balans. Det är stunder som dessa jag reflekterar mycket, som jag tänker mycket och som jag tar alla chanser jag får till att se ner på mitt eget värde. 

 

Ingenting handlar om att jag är egoistisk, att jag tar avstånd eller att jag inte vill ha människor runt om mig, utan det handlar om att min sociala energi är obefintlig och jag blir då en anonym person. Jag är fortfarande samma Hanna, jag vill fortfarande ha en kram, jag ler fortfarande och jag älskar fortfarande mina medmänniskor extremt mycket. Jag försöker bara samla ihop energi som jag tappat någonstans på vägen så jag kan bli social igen. 

 

Jag vill be er om att inte utesluta mig för att jag inte hör av mig utan istället ge mig tid och ge mig en chans och tveka aldrig själva på att höra av er själva, ring mig, skicka ett sms, kom och hälsa på eller ge mig en kram bara, det betyder så otroligt mycket.

 

Att jag skriver det här beror på att jag inte vill att någon ska tro att jag är den som inte hör av mig, som struntar i de jag älskar, som inte alltid är på topp, jag är bara människa och jag måste bara få vila ett tag och hitta ett nytt projekt att lägga vantarna på så jag kan bygga upp min självsäkerhet igen. Det är en svag men samtidigt otroligt stark Hanna som vågar skriva det här just nu eftersom det gör så ont i mig att inte kunna vara den jag vill vara samtidigt som det är skönt att bara kunna konstatera att så är fallet.

 

Jag är inte den som ger upp, det finns dom som har det värre och jag är snart samma gamla vanliga Hanna igen, i en ännu bättre version!