Jag har alltid sagt att jag dras till utåtriktade människor med bra självförtroende, av den anledningen att de har en förmåga att klara av att tycka bra om andra utan att tro att det ska ta av deras egna värde. En människa med en ärlig, god självkänsla och bra självförtroende behöver aldrig på något sätt hävda sig genom att trycka till någon annan. 

Jag har redan valt dessa relationer i mitt liv, det är den typen av människor jag omringar mig av till grunden, jag gör det omedvetet, det sker automatiskt. Jag tror det blir så för att jag är av den typen själv och vill därmed säkra mina relationer så gott jag kan, "lika barn leka bäst". 

Vem bestämmer då hur vi ska vara, vem sätter oss i ett fack och säger att "du är si, du är så"? Det gör vi ju själva, vi äger i allafall makten att välja själva hur vi vill vara och vilka vi vill ska forma vårat liv. Har du tänkt på att det räcker med att någon säger till dig tillräckligt många gånger hur du är för att du själv ska tänka att du är sån. Det krävs otroligt mycket självkänsla för att inte på något sätt påverkas av andras tankar om sig själv. 

När jag ser på människor nu tänker jag på vilka egenskaper denne har som jag tycker om och på vilket sätt det formar dennes personlighet och sätt att vara. Alla mina nära är helt olika människor, de är dock alla värdefulla och viktiga pusselbitar i mitt liv, de är alla starka människor, för det är min grundsten i mina relationer, men deras utstrålning har olika uttryck. Jag använder mig av deras sätt att vara, de formar mig till en bättre människa och de får mig att vara lycklig och självsäker. 

Jag tror med andra ord att vi formas av de relationer vi har. Människorna vi umgås med måste således vara valda med omsorg och kärlek. Då blir vi lyckliga.