Vi lever i en värld vi vet inte varar för evigt, människor och djur dör i både krig och svält men här i Sverige, vårt trygga Sverige har vi så stora problem med vardagen att vi inte gör mycket annat än att gnälla och prata illa om varandra. 

Jag skäms, jag skäms över mig själv som gråter när jag blir sårad av andras sätt att vara gentemot sina medmänniskor och jag skäms när jag ser mig omkring på människor vars tid är prioriterad till att klanka ner och såra andra människor. 

Vi borde veta bättre och vi borde förstå att tiden vi har är lånad tid, den kommer aldrig tillbaka och vi kan inte ändra det som redan skett men vi kan absolut förändra vår framtid och vårt sätt att förhålla oss till varandra. Om vi skulle ägna samma tid som vi pratar illa om varandra till att försöka åstadkomma något fint och roligt tillsammans skulle vi leva i mer frid och vi skulle bli lugnare i oss själva. 

Ändå kan jag inte förlåta mig själv och jag vet att jag tidigare sagt att man aldrig ska jämföra problem, men när jag tänker på att jag kan gråta över människors onda tankar och handlingar till vardags förstår jag hur bra vi egentligen har det. Vi borde vara mer tacksamma och dela med oss mer av de bra som vi har och dela mer glädje till de som behöver det. 

Jag kommer från och med nu försöka stöta bort allt negativt jag hör och tänka ännu mer öppet och sunt, det jag inte kan förändra kommer jag låta vara oförändrat och det jag kan påverka kommer jag göra så gott jag kan för. 

Har jag gjort en enda människa glad är vinsten totalt sett ovärderlig.