Lyckliga mig
Du låter lycklig sa fysioterapeuten när hon ringde mig i går för att kolla läget sen i Mars. Jag är glad, jag är lycklig och jag har numer ett lugn i mig som gör mig starkare. Ibland skör, men oftast stark!Stark-skör kommer jag dock alltid att vara, det är en stor del av min personlighet och det är en stor del av det jag älskar med mig själv! Att kunna vara stark, men samtidigt så skör, att kunna glädjas med andra men även kunna dela andras sorg. Det känns som om hela jag är det jag för stunden känner, är jag lycklig är allt underbart och vackert, är jag sviken känns ingenting bra längre och jag blir negativ. Eftersom jag kommit på att jag påverkas så mycket av hur andra är runt om mig så måste jag utifrån det välja med omsorg hur jag själv vill må och hur jag själv vill känna mig. Är en person väldigt gnällig och negativ är risken otroligt stor att jag börjar exakt likadant, jag vill absolut inte det och det är inget beteende jag alls står för egentligen men jag är för svag i dessa tillfällen, jag har för lätt att hålla med, att själv bli negativ och en gnällig J"vel. Lika lätt har jag att bli en drivande och positiv person också, en som stöttar och glad åt allt och ingenting. Vi är väl alla sådär, att vi påverkas av vår omgivning men för mig känns det liksom avgörande och därför kan det ibland kännas helt hopplöst och energikrävande att vara i ett rum med massor av olika personer med olika känslor.
Hanna Rebecka Madelaine Skogsberg
Kommentarer
Trackback
