Jag undrar ganska ofta varför personer gör som dom gör, hur fan dom tänker gentligen?!?! Blir ofta ledsen och besviken på andra. Jag har en förmåga att överdramatisera saker, vara lite drama queen faktiskt, om jag ska vara helt ärlig alltså, vilket jag ska. Det finns något positivt att vara som mig, det är att vara framåt, att vara driven, att ha en vilja och att visa den. Det som dock är alldeles för lätt i de sammanhangen är att driva på lite för mycket, att ibland köra över andra och att inte visa ödmjukhet och vara respektfull. Jag kommer ibland på mig själv med dessa dumheter och ångrar mig alltid kort efter, är ofta för "stolt" för att visa att jag gjort fel och be om ursäkt. Att jag är så vass ibland, det är jobbigt faktiskt, jag vill inte vara sån. När jag tänker på mig själv, om mig själv tänker jag alltid att jag vill vara den som är glad, pushar andra, kan få andra att vilja och vill vara den som får andra att våga vilja och genomföra sina drömmar och mål. Det är såna personer jag tycker om!

 

Det är lätt att tycka till om hur andra är, men det är svårare att uppleva sig själv. Hur mina tankar om mig själv är stämmer nog inte riktigt överens med verkligheten. Därför ska jag försöka tänka mer på hur jag är mot andra, så att jag inte trampar på någon. Jag tycker alltid att man ska sträva efter att lyfta upp andra och deras egenskaper, inte såga av deras pinnar på stegen. Jag tror att om jag behandlar andra på ett värdefullt och respektfullt sätt kommer jag att bli bemött på samma sätt. 

 

Det är ju faktiskt jätteviktigt och det lägger en grund för hur andra ska vara mot mig. Med respekt och kärlek kommer respekt och ännu mer kärlek tillbaka.

 

Det är starkt att be om ursäkt. Det är inte många som klarar av det och jag tänker inte vara en av dem.