Nu är vi hemma från Hudik, tur det, ett tag kändes det som om döden knackade mig på axeln... Strax efter Söderhamn på e4:an är det nämligen sån där varannan dubbelfils-väg, eller vad jag ska kalla det. Jag hatar den typen av motorväg..

Precis när man kommer in där det bara finns en fil så ligger det antingen en lastbil, släp eller husvagn före, vilket gör att farten går från 110 ner till 80. Det hände mig idag, precis som alla andra gånger jag åker där, bara det att idag så körde han med husvagnen sakta med (o)säkert in i räcket. Som tur var så hade jag ett bra avstånd och fick BARA en massa delar av hans husvagn på bilen. Hade han tagit i lite mer hade det gått värre och det STORA bmw:n som låg i arlset på mig hade helt plötsligt suttit i mitt framsäte. Han med husvagnen, eller ja, numera utan husvagen kanske är bättre att säga har också en sprillans ny volvo mindre. Han hade nog tänkt att ta sig liiite längre ner i landet.

Eftersom han talade "grov" norrländska är min teori att han kört ett bra tag och började väl bli lite trött.

Att ta med sig vidare här i livet är: 1. Håll riktigt bra avstånd, ÄVEN när det är enfiligt på motorvägen. 2. Är man trött, stannar man på en rastplats och sover i 15-20 mintuer, det är allt kroppen behöver för att bli pigg och vaken. 3. En nissan micra klarar allt!

Näe, nu ska jag njuta av livet med en espresso, man vet aldrig när det slutar...

-5