Till att börja med så står jag på en stadig grund, jag bor i ett land där jag kan känna mig trygg, nästan oavsett vad jag utsätts för finns ett stabilt nät runt om som skydd ifall min trygghet skulle försvinna. Jag har mat på bordet, tak över huvudet, tillgång till rent vatten, varmt vatten, bil, jag har en skön säng att sova i och lampor som lyser upp vårt varma fina hem när det är mörkt. Bara det är nog för att jag ska förstå hur lyckligt lottad jag är som fått födas, bo och leva här. Det är såna saker som hos oss i vårt land är en självklarhet men som jag faktiskt ser som lyx för jag förstår att för alla är det inte en självklarhet att få växa upp som jag gjort. 

Mina som jag väljer att kalla det katastroftankar är att en dag mista något av de som är min trygghet, mest rädd är jag för att mista Robban, min stora kärlek och den som jag delar mina bra och dåliga stunder med, min andra halva. Att gå runt och oroa sig tjänar inget gott, det vet jag, därför gör jag det inte heller, men rätt som det är dyker tanken upp och det är då jag brukar tänka hur bra jag faktiskt har det, och hur dumt det är att gå och oroa sig för något som inte ens har hänt och sen kan jag tvätta bort de tankarna och fokusera på att ta tillvara på allt bra som faktiskt kommer ur tankarna! De får mig att vilja finnas mer för honom och vår familj samtidigt som det är väldigt viktigt för mig att få berätta hur mycket jag värdesätter honom för den han är och för det han gör för mig och våra barn. 

Många gnäller, sluta med det. Sluta klaga så mycket på era partners, är de så värdelösa på allt det ni säger så träffa någon annan. Slösa varken din egen eller den andra personens tid av livet för man vet aldrig när det tar slut! Men tänk även till, tänk på allt bra din partner gör för dig, tänk allt bra du har som så många andra inte har möjlighet och tillgång till och framför allt, tänk på hur du behandlar dina närmaste. 

Var rädd om livet och de du håller kär, berätta alltid för dom vad du känner, var ärlig och visa kärlek! Livet är för kort för att må dåligt och hålla allt inom sig!