Jag mår bra, det finns alltid någon som har det sämre men ändå är det såklart svårt ibland, men det är okej! Närminnet kommer tillbaka säger dom men det kommer ta tid och jag måste ha tålamod, det är det sista som kommer tillbaka efter en period i livet med stress. 

Jag var iväg på healing för några dagar sedan, det var ett klokt val, dels så hade jag en fin road trip med mina älskade vänner som dessutom kikade på valp och healingen gav resultat, jag har ett lugn i mig jag inte haft tidigare, det har liksom lättat och jag känner mig till freds med mig själv på ett annat sätt än innan, starkare i mig själv. 

Jag har svårt att lämna ut mig mer just nu egentligen, så det här får bli allt för den här gången! Livet går vidare och jag är tillfreds och mår bra över det! 

Jag vet att ni är många som undrar om jag har "kommit ut ur garderoben" förresten, jag har hört att man frågat omvägar. Jag har absolut ingenting emot att ni tror det, för Carro är en av mina största tryggheter i den vardag jag har just nu. Jag älskar henne så otroligt mycket, hon är världens bästa sambo och vem hade trott att vi skulle klara det här så himla bra? I en tuff period har vi varandra. Jag kommer låta er tro och säga vad ni vill utan att svara på frågan, för undrar man kan man fråga mig och räkna med att man får ett ärligt svar. Dessutom så är det inte helt omöjligt att bo tillsammans utan att för den skull ha ett förhållande, eller hur?