Skämt åsido, jag har ångest. Sån fruktansvärd ångest över hela situionen, över att vara tvungen att bli sjukskriven för att bli någorlunda normal och glad igen. Det känns som en förlust mot mig själv, ett svek mot Konsum och som att jag är svag och otillräcklig. En börda. 

Hanna, glada, positiva Hanna som alltid har något tänkvärt och glatt att säga om precis allt, hon som ser det som är bra med allt som är dåligt även om det är något väldigt litet, den Hanna försvann i fredags och jag har inte sett till henne nu på några dagar. Jag antar att det är okej, det är okej att känna att allt är dåligt och det finns ingen energi, det är okej att gråta, det är okej att delar av minnet är borta, det är okej att tappa ord och det är okej att det känns som om hela min verklighet är upp-och-ner, ännu mer okej är det att tycka så fruktansvärt illa om att känna så. 

Tre veckor, det är en evighet för någon som älskar det hon gör och finner ro i att jobba, men det är tre veckor jag ska förvalta väl, jag ska ta vara på mig själv och jag ska göra det jag mår bra av, det som får mig lugn och det som är bra för mig själv, jag ska se till att snart vara på benen igen, att inte bli irriterad över oljud eller att gråta för att livet känns jobbigt och orättvist.

Samtidigt som jag försöker intala mig själv att det är okej att det känns jobbigt så säger min moral till mig att det är faktiskt inte okej att känna så. Det finns de som mår mycket sämre och det här är ingenting om man ser till vad för elände som faktiskt finns i världen, så jag ska inte gnälla, det har jag faktiskt ingen rätt till. Känna är en sak, att gnälla en annan. 

Jag ska vara stark, ska inte ge upp, ska försöka se allt positivt igen, ta tillvara på dom som bryr sig om mig och lära mig att respektera mig själv lite mer bara. Det går säkert bra, det måste det göra. 

Älskade ni, era ord värmer, jag blir så ofattbart glad för era kommentarer! Jag är tacksam för att ni bryr er och skickar meddelanden och sånt, det värmer mitt hjärta otroligt mycket! Det finns mycket omtanke och kärlek och man kan faktiskt aldrig visa någon för mycket att man värdesätter och tycker om denne. Så fortsätt bomba med omtanke, jag älskar det!

Jag kommer dock inte boka upp mig på någonting framöver, dagen får bestämma vad jag har möjlighet till att göra, men att veta att ni finns betyder mer än allt för mig även om jag behöver hålla mig undan för att få vila en stund. 

Ni är fantastiska, det är såna som ni som gör att man aldrig vill ge upp även om man ibland måste det för att ta sig vidare.