Att uppskatta livet har aldrig varit svårt för mig, jag tar aldrig någon för givet och jag är tacksam för det som finns att tillgå mig, när saker plötsligt händer står jag ändå där och önskar att jag tagit mer hand om mig själv och de i min omgivning. Jag har med de orden skrivna alltså haft en riktigt tuff dag på min semester, det var dagen vi beslutade om att flytta Cizzo men också dagen jag kände sån rädsla över att pappa var med i en trafikolycka. Allt slutade lyckligt, pappa klarade sig och Cizzo trivs i sitt nya hem, men ändå kan man inte låta bli att fundera mitt upp i allt vad man kunna gjort annorlunda och om man resonerat klokt i sina beslut. Jag är både lycklig och tacksam, den som påstår att det är skitsnack bara för att man delar sin lycka är bittra människor. 

Jag tänkte under min semester att jag skulle sadla om till hovslagare och kanske börja sko lite hästar, efter att ha läst på om hästens kropp och hovar inser jag att en häst mår i allra flesta fall bäst av att gå barfota och den som har en ömfotad häst har alla gånger andra problem än just hovarna. Jag är glad att jag kom till den insikten, för nu har vi glatt tagit av Cizzo sina järnskor som klapprade mot asfalten utan någon som helst stötdämpande effekt och istället får han bygga upp sina hovar efter hur kroppen vill att de ska se ut. 

Dags att sova, imorgon är min sista lediga dag! Stallet och sovmorgon står på schemat!