Det finns en anledning till att man hamnar i en negativ tankebana, likaså finns det en anledning till varför din kropp börjar säga ifrån genom att lura dig till panikattacker. Vilken anledningen är behöver inte vara en självklarhet utan kan likaväl vara okänd även när du kommit ur din situation. Dock måste jag säga att vet du inte vart roten sitter så har du ett djupare hål att gräva, vilket inte heller måste vara något negativt, utan snarare ett bevis på hur stark och driven du är, du är en unik person och stark nog att klara av detta!

 

Till en början var jag otroligt trött, slö, nedstämd, saknar lust till absolut allting och vill inget hellre än att vara ensam, för mig övergick det i hjärtklappning och sen startade panikattackerna.

 

Kom ihåg att det du känner är absolut inte farligt, men sant. Det jag vill få skrivet med det är att det du känner är på riktigt, du har hjärtklappning, du andas som om du håller på att drunkna och dina kallsvettningar är fullt natruliga, de saknar dock en kroppslig orsak, det är din kropp som är förvirrad och rädd och det är den för att du tappat greppet om vad som du själv är kapabel till. 

 

Börja med att analysera ditt sätt att leva, hur ser din situation ut just nu och hur har den sett ut den senaste tiden tillbaka. Har du kanske stressat, jobbat som en galning, sagt "ja" för många gånger, gjort något fast du inte orkat, tvekat på dig själv för mycket eller kanske haft det tufft i någon relation? Jag anser att det är här man letar efter lösningen först. Hittar man ett klart svar redan här måste man börja jobba utifrån att ändra sin situation direkt och därefeter jobba med själva paniken eller ångesten. 

 

Finns det något som ligger och skaver från förr, något du varit med om som smygit sig in på ditt liv nu trots att du kanske inte alls behövt gå igenom det förut? Vad jag förstått är det vanligt, att "skadorna" kommer efter. Här behöver du faktiskt ta på dina egna känslor, du måste besöka din sårbara tid för att säkerställa att du är färdig med de känslorna, ifall det ger väldigt mycket obehag kan du faktiskt tänka att det är roten till din panik/ångest. 

 

När du vet vad som är roten till din panik/ångest har du hälften vunnet och du vet vad du har att jobba med för att förändra. Detta kan ingen egentligen hjälpa dig med, det är du som måste göra det jobbet. Du måste själv inse att du inte kan utsätta dig för saker du inte klarar av och du måste lära dig säga nej, du måste våga tänka på det du försökt kvävt för att hålla dig vid ytan. Känslor går faktiskt inte att trycka ner, till slut väller de över och det är då det slutar så här.

 

Känns det svårt kan du tänka så här;

 

Om jag skulle kunna slippa en panikattack eller en ond tanke genom att svara nej på den här frågan så skulle jag göra det tusen gånger om, så säg ja till dig själv och till de andra: Nej! 

 

Om jag genom att tänka på något som är jobbigt från förr kan slippa en panikattack eller en ond tanke och tårar skulle jag inte tveka på att hellre tänka igenom det jobbiga än att få panik. 

 

Alltså, väg hela tiden dina val. Välj ett nej eller panik, välj att sluta stressa eller panik, välj att bearbeta det jobbiga eller panik, väg din orsak mot din panik. För varje gång du valt bort panik kommer du närmare ditt mål. Din kropp behöver bearbeta och läka sina sår, den behöver få ro och bli stark igen!