Högkänslig

Att vara som mig är att inte notera hur du ser ut, det är att inte se om du skaffat nya glasögon eller om du gått ner fem kilo sen sist jag såg dig (vilket jag heller inte riktigt har 100% koll på när det var), inte heller noterar jag om du flyttat på något hemma eller om du har fula golv. Jag uppfattar däremot hur du är som person, ditt sätt att sprida energi och vilken typ av energi du sprider, jag noterar hur du uttrycker dig och hur du mår, vad du behöver och vad du vill.
 
Jag får ibland skämmas över min förmåga att inte känna igen någon jag pratat eller hjälpt vid ett tidigare tillfälle, andra kommer ju ihåg efter att ha sett och pratat med personen en enda gång? Jag blandar ofta ihop folk med varandra och får ibland skämmas för det också. Jag har många gånger funderat varför det är så här, varför jag är så extrem vad det gäller den här frågan, varför jag inte minns? Uppfattas jag som disträ eller är jag glömsk?
 
Jag skulle ju inte ha skrivit det jag skrev här ovan om det inte var så att jag funnit ett svar på min fråga, jag lämnar er ju inte utan svar så att säga! Det är min personlighet, ett enkelt och ärigt svar! För ett längre svar så är det bara att läsa understående rader;
 
Jag har aldrig sett på människor genom ögonen och kommer heller aldrig att göra det, detta är inte för att jag inte vill, utan för att jag istället har en större förmåga att samla in de intryck som finns i mötet med andra människor. Jag får ofta höra att jag "överdriver" andra personer när jag återbesrättar och har i de tillfällena funderar över vad det är för fel på mig och varför jag alltid måste göra så. Men det är inte så och har heller aldrig varit så. När andra människor tar in intryck genom vad de ser, hör och känner (lite av varje alltså) går jag i princip enbart på intryck och känslor (och såklart en liiiiiten gnutta utseende, men bara det mest grundläggande som exempel personen är en man eller en kvinna), jag minns även känslor från händelser men inte bilder från dem. 
 
Jag är glad att jag lever nu och inte för flera år sedan, då hade jag aldrig fått svar på varför jag är så här. Till det enkla svaret hör nämligen även att jag är högkänslig person. Det är något helt nytt för mig, något jag aldrig tänkt på men en personlighet jag känner igen mig i så otroligt mycket. Jag köpte en bok till mig själv i present; "drunkna inte i dina känslor", det är som om det är jag själv som skrivit boken (eller ja, i alla fall de första 41 sidorna jag hittills läst), nästan allt stämmer in på mig, förutom att jag inte är "tillbakadragen" och "inåt" i mitt sätt att vara, jag är utåtriktad och anser mig själv som en framåt person. 
 
20% av befolkningen anses vara högkänsliga personer, det är alltså vanligt, men ändå en minoritet och därför anses det vara annorlunda att vara så. Av alla som är högkänsliga anses ca 70% vara "blyga" och "inåt" medans 30% anses vara tvärt emot, väldigt "utåtriktade" och "drivna" personer. 
 
Detta är en liten del av att vara en person som är högkänslig, men ändå en del som kan vara väldigt jobbig ibland, speciellt när man inte har kraften att ta itu med känslor och intryck, det tar nämligen en stor del av min energi ibland, utan att jag ens vetat om det. 
Hanna Rebecka Madelaine Skogsberg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0