Mest av allt tycker jag illa om gnällande på andra personer vad gäller deras yrkesroller, att man tycker att polisen är värdelös, sjukvården är åt helvete och ingen bryr sig där, läkarna borde skaffa andra jobb, lärarna är dåliga, butikspersonalen är för otrevlig och för att inte tala om arbetsförmedlingen, de är ju kassast av dem alla om jag frågar gnällarna.

Människor som jobbar med dessa yrkesgrupper har valt det och de har gjort det för att hjälpa oss andra. Vi borde vara tacksamma att det finns människor där ute som offrat år av sitt liv i utbildningar, enbart för att hjälpa andra. Att de har dålig lön kontra det jobb de faktiskt gör borde vi inte ens behöva tala om, som om det inte vore nog pratar vi psykisk stress samt dåliga arbetsförhållanden, men det som kanske ändå är värst är när jobbet de gör inte ens blir uppskattat. 

Fel uppstår men jag har en god tro om att de inte är meningen, jag tror inte dessa människor som tidigare nämnt lagt ner år av sitt liv i utbildningar försöker jävlas med oss. Ibland fattar vi fel beslut och även om det är fruktansvärt jobbigt och kan innebära både det ena och det andra så finns det ändå inget att göra åt saken, livet kommer alltid vara så.

Hur tänker ni när ni gnäller? Jag skäms när jag gnäller på andra människor, precis som om jag tror att jag är så mycket bättre än alla andra. Så är det inte, vi är alla enligt oss själva världens mest felfria personer, men frågar vi de runt ikring bär vi på massor av brister. 

Om det inte passar gnällarna med dåliga poliser, dålig sjukvård och arbetsförmedlingen tycker jag att de kan hjälpa sig själva istället.