Tänk att jag utsatt mig själv för det här. Jag har valt att sätta mig själv sist, fast det är mig jag lever med. Fruktansvärt. Jag är värd så mycket mer. Av den enkla anledningen till att jag ger så mycket mer. 

 

Jag måste sluta fundera på hur andra tror och tycker om mig. För vad spelar det för roll. När jag tänker efter tycker jag att jag är en bra och fin person, inte fläckfri, men jag är fan bra. Jag är full av glädje, jag finns alltid nära, jag bryr mig, jag har känslor, jag ger kärlek, jag är stark, jag är vacker, jag ger trygghet och är ärlig.

 

Nu, när jag förstått vad jag gjort med mig själv inser jag att jag kommer aldrig mer att göra så här. Jag kommer härifrån att behandla mig själv med respekt och kärlek. Det kommer jag långt på!

 

Djupare i mina tankar kommer ni faktiskt inte komma.