På fötterna igen!

För någon vecka sedan började jag stressa något så enormt. Jag började känna enorm press och samtidigt otrolig trötthet. Egentligen ställde jag nog till det själv, jag trodde att alla andra hade så höga förväntningar av mig, vilket gjorde att jag mådde otroligt dåligt. Jag märkte dock att det fanns alltid personer där och hjälpte mig, som tog över när jag tappade min kontroll. Det var svårt att bara släppa taget och inse att man inte alltid är så jävla stark som man tror. 
 
Jag känner att jag börjar ta mig tillbaka på spåret nu, förutom att jag drabbats av ryggskott. Återigen finns det människor som ställer upp och finns när man som mest behöver dom. Samtidigt är det otroligt tungt att känna sig "ivägen". Jag börjar släppa det nu, för jag vet ju själv hur viktigt det är för mig att känna att jag gör något som betyder något för andra. Eftersom jag känner så, så drar jag slutsatsen att andra också känner så.
 
Jag är så tacksam för de personer som fanns runt om när det kändes jobbigt. 
 
Nu står jag på fötterna igen och känner att jag är några erfarenheter rikare! 
 
Hanna Rebecka Madelaine Skogsberg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0