Tanken när jag ser tillbaka på 2012 är inte att klänga mig fast vid det som varit mindre bra, utan att använda det för att göra 2013 till ett bättre år. Med de orden påstår jag givetvis inte att det gångna året varit dåligt och behöver förbättras, utan bara finslipas lite. 

 

I början av året bodde jag i en annan stad, i ett annat land. Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv och andra människor under min tid i Norge. Det var med rädsla jag lämnade Sverige sommaren 2011. Men vad gjorde det, jag klarade allt mycket bättre än vad jag någonsin kunnat tro. Jag skaffade mig fina vänner som jag under 2013 ska bli bättre på att höra av mig till och även träffa oftare. Jag är djupt tacksam för att min syster och hennes familj ställt upp på oss så mycket. All kärlek till världens bästa syster! 

 

I flytten hem till Sverige mellanlandade vi i Kågbos skogar, hemma hos mamma & pappa. Det gick för oss väldigt bra att bo tillsammans med dom. Vi trivdes jättebra ute i stugan på gården tillsammans med hundarna våra. Jag skaffade mig min första bil och den rullade mil efter mil under tiden vi bodde där ute. 

 

Vi letade lägenhet i Forsbacka för fullt under våren. Med lite poäng så var inte hoppet speciellt stort på att hitta något som skulle passa oss bra. Så vi skulle få ta "vad vi fick". Som tur var kom nuvarande lägenhet ut och vi tackade ja först och fick den på det viset. Till en fullt renoverad ganska stor tvåa i Forsbacka flyttade vi i Juni, precis innan jag började mitt jobb på Konsum faktiskt. Perfekt. 

 

En lägenhet och och ett fast jobb, kanske världens bästa jobb till och med. Jag verkligen älskar mitt jobb. Jag tycker om mina medarbetare, jag tycker om att utveckla mig, jag tycker om att lära mig. Det är motgångar också, jag försöker att inte ta det så hårt och istället dra nytta utav dom. Här har jag turen att ha Lennart som stöd. Han är otroligt duktig på det han håller på med och jag kan till 100% lita på att det fixar sig om han säger så. Det är guld att ha en person som han med sig när det är lite svårare. 

 

Från sommaren till nu har tiden gått riktigt jäkla fort. Jag fattar inte vart ett halvår tagit vägen någonstans? Men jag vet att under tiden har jag fått lära mig hur mycket mina vänner betyder för mig och hur rädd jag är om dom som faktiskt står mig närmast. Jag har lärt att vissa människor inte alltid finns där utan försvinner när man behäver dom som mest. Jag har lärt mig hur det känns att bli besviken på riktigt och hur det känns att ha så fina personer runt om mig. Vänner och familj är det bästa som finns. 

 

Sist men inte minst har jag lärt mig att mitt hår visst kan växa och bli långt. Kanske inte fort, men ändå lite. På samma sätt har jag lärt mig leva med slitna hårtoppar och många funderingar på att boka klipptid. 

 

 

Gott nytt år mina vänner. Tack för allt det här året! Ni är alla guld värda!