Känslan av att komma in på Meny efter att inte ha träffat mina gamla arbetskamrater på tre månader är helt oslagbar. Chocken, men mest glädjen som uppstår är ju helt sinnes. Det är personer som jag träffade nästan varje dag i strax över fyra månader, de har satt spår i mitt liv, de är viktiga för mig. Jag värderar några på Meny väldigt högt, det behöver inte alls bero på att vi har en nära relation eller ens pratar med varandra i dagsläget, utan kan lika mycket bero på att de fått mig att lära känna mig själv bättre.

En person som alltid får mig att bli på bra humör är Silje. Jag förstår inte hur hon lyckas, hon är en riktig glädjespridare. Den sista dagen jag jobbade på Meny tyckte jag var riktigt jävla tuff, jag mådde riktigt dåligt och till och med illa, men Silje, hon vände hela min dag och jag kunde ändå gå därifrån lycklig, vetandes att jag har en av världens viktigaste vänner som jag ska vara riktigt rädd om.

Jag är så glad, gissa om jag har saknat er goisar!