Det tar sig

Jag har äntligen börjat hitta runt hörnet på huset! Det känns inte längre som om det inte finns ett slut på staden. Det känns som om det finns hopp, även för mig.
Idag har jag min första jobbintervju klockan ett och jag är ofrivilligt nervös, vilket jag inte brukar vara vid såna här tillfällen. Mitt sälvförtroende sviker mig något känner jag och det beror på en enda sak, det norska språket, men jag hoppas jag klarar der ändå..

Vad gäller träning har vi redan hunnit gå upp för något som heter Ekeberg och sprungit något varv i "Botanisk hage". Jag an lova att det var skitjobbigt att gå upp för Ekeberg, det var bland det brantaste jag har vart med om. Väl uppe på toppen av Ekeberg var det dock världens utsikt över hela Oslo. Så att ta sig den jobbiga vägen upp var helt klart värt det. Man kan, vilket är vanligt springa där uppe, det finns massor av olika rundor.

Jag googlade Ekeberg och fick fram denna bild, visserligen redigerad himmel och så, men det är utsikten man har från Ekeberg en fin kväll.

Igår testade vi på gymmet Therese brukar gå på. Jag kommer defenitivt att köpa ett gymkort där, hur fräscht och bra som helst! Så det måste jag i alla fall säga: jag saknar inte att träna hemma i Sverige.

På tal om lite annat så är Norrmännen både bra och dåliga på att parkera sina bilar. Det står huller om buller och överallt. Längst gatan där de har fickparkerat kan helt plötsligt en bil i samma led stå åt motsatt håll.. Det bra är dock att när de fickparkerar kommer de in i världens minsta rutor.. Det skulle vi i Sverige aldrig ens testa..

Jag har också hittat denna bild på google. Detta är vardag här och värre har jag sett.. Sjukt..
Hanna Rebecka Madelaine Skogsberg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0