Det känns hemskt att tänka på det. Det är som ett tomrum, det är saknad. Jag tänker på det, numera är det oftare än förr. Jag saknar det vi hade, jag ångrar att det blev som det blev mellan oss.

En gammal vän la upp bilder från förr på facebook, vilket gjorde att jag fick något flipp och ville kolla alla mina bilder från förr. På den här datorn finns inte många men jag har några på bloggen och på min bilddagbok. Jag kom på den dumma idén att titta tillbaka i ditt album på bilddagboken, vilket fick hjärtat att brista en aning. Fan alltså.. Varför?! Det är det dummaste jag gjort, att ryka ihop med dig. Att ett stort bråk skulle leda till att vi aldrig mer skulle prata kunde jag aldrig tro då, för några år sen. Jag sparade våra bilder på datorn och jag läste varje kommentar du skrivit på bilderna. Det var ett misstag att göra. Inget verkar kunna ändra vår situation, hur mycket jag än önskar så. Jag saknar dig.