Tänka sig, igår var lägenheten nystädad och fräsch eftersom stora delar av Jörgens familj skulle komma och säga hejdå till oss, det känns för övrigt hur konstigt och hur overkligt som helst, att de tagit ledigt från jobbet för att hinna komma hit innan vi åker.

Idag råder ingen som helst ordning här hemma. Vi har ingen säng ihopmonterad, i sovrummet står enbart säckar med sopor som ska kastas. Det är en konstig känsla, att igår så tänkte jag att jag vill inte lämna, de är så fint här. Så fort vi nu börjat rensa ur vill jag bara bort från skiten. Kasta ALLT, vill ha nytt nu, vill bort, vill ut...  Jag känner igen känslan så väl, precis lika kände jag när jag flyttade hemifrån och när vi flyttade från ettan på Elisabetgatan till hit. När allt stod i ordning i lägenheten ville jag inte flytta men så fort det började rivas ville jag inget hellre än att få komma bort.

Nu är det nära, det känns..

Psykiskt har jag försökt förberett mig ett tag nu, jag tror inte jag lyckas faktiskt. Hur mycket jag än försökt kommer det nog bli ett slag i ansiktet när jag lämnat allt här, även om det bara är för en stund. Jag kommer kunna ta mig igenom det också..

För några månader sen kunde jag nog svära på att jag aldrig skulle våga flytta ifrån allt jag har här och dra till ett annat land. Nu står jag här, allt är bestämt, alla papper är skriva och inlämnade på skatteverket och det kommer inte kunna ändras.

På fredag är det alltså dags att åka och som sagt är jag både rädd och full av förväntan. Nervös är det rätta ordet.