Idag tänkte jag diskutera lite otrohet med mig själv och självaste bloggen.
 Vart ska egentligen gränser gå för att det ska vara otrohet? Tanken? Kramen? Pussen? Kyssen? You name it.
Något som är tur är att jag och mitt hjärta har samma syn på denna dåliga vana som vissa har. Vi anser att varför ska man hålla på med andra när man har varandra? (så känner alla, ja jag vet!!) Kram är helt ok, puss är tack och hej! Jag menar, det är klart man kan krama en vän, man kan krama familj och ja man kan krama någon utan att det betyder något, men att börja krama folk 24/7 är lite överdrivet. Att i skolan springa och kramas hela tiden kan bli fel. Man kan få fel bild att detta. (Jag är en svartsjuk person, världens mest svartsjuke person tillochmed)

Vissa människor tycker att man kan pussa andra utan att det gör någonting?! hur tänker man då, håller ni inte med får ni gärna yttra er, jag menar, mina funderingar och tankar kan ju ändras, bara jag har något att basera ändringarna på. I den här frågan lär vi titta på vad som gör det rätt att pussa andra och jag kan inte komma på ett skit. Har man någon man tycker om och älskar får man förhoppningsvis pussar utav den, får man inte det och känner att man behöver, varför då dela ett liv tillsammans?

Att vara tillsammans och leva med två personer är något jag stött på olika gånger jag läst tidningar och annat, vilker jag finner helt konstigt. Tycker man om någon om man vill att denna person i fråga ska vara med någon annan också? Jag kan bara tänka mig in i denna situation själv, att ligga där i soffan och mysa med Jögge en kväll, så håller han om någon annan?! Vafan, den tanken får mig att må riktigt dåligt. Eftersom det finns människor som lever såhär måste de på något sätt finnas ett sätt att tänka på för att acceptera detta?