Ibland är allt konstigt. Hur mycket jag kan sakna de gamsla tiderna med dig, samtidigt som jag hatar att jag saknar det. Jag saknar allt vi hade tillsammans, jag saknar att jag alltid kunde lite på dig, jag saknar att du alltid fanns där, jag saknar allting vi pratade om. Allt tog ju slut mellan oss, vi båda skyllde varandra för saker vilket gjorde oss så enormt ovänner. Jag vet att du hatar mig, men jag vet även att jag inte tycker så mycket om dig heller. Allt som du gjorde, jag tänker på det ibland, jag menar det, vad hände? Jag bad om ett hej, men du tackade nej till det. Så nu lever vi som om vi ens aldrig känt varandra. Som du tryckt ner mej, och som jag tryckt ner dej, det är långt ifrån rätt.
 Men... Jag tycker ju fortfarande inte om dej, så? Varför ens bryr jag mig om tankarna?
Jag saknar ju trotts allt de goda stunder vi hade, allt vi pratade om.

Uscha, jag har beslutsångest, om jag ska gå till skolan imorgon med glasögonen på eller om jag bara ska ha de på lektionerna, jaa du, jag vet inte alls jag eller. Vi får väl se hur jag bestämmer mig för att göra.

 Jag ska sussa nu, sen skolan, sen åka till världens bästa sötnos :D <3 Miss u,
Vet ni, jag önskar er lycka i livet, de är inte alla som har det!

/Hanna Skogsberg,